I januari 2006 skulle Ullas födelsedag firas, men vi hade inte riktigt koll på vart så vi åkte in till resebyrån, med den förutsättningen att vi skulle hur som helst inte till Medelsvensson-aktiga Kanarieöarna. Men i januari är det inte lätt att hitta resmål, så det slutade med att vi bokade Gran Canaria. Vi valde att bo i Las Palmas, dels för att slippa turiststråken med sina likadana hotell, barer och souvenirbutiker, dels för att det var bra kommunikationer här.
Gran Canaria blev en positiv upplevelse, trots vad vi tänkt om det innan. Las palmas är en jättestor stad både folkmässigt och storleksmässigt. Vi hade ett jättebra hotell precis jämte den kända Canteras-stranden.
Vi hade läst på lite innan och kollat kartan så vi hade någorlunda hum om vad vi ville titta på och hur vi skulle gå.
I Las Palmas besökte vi Columbus-museet, med ett av Columbos skepp (minns inte vilket) uppbyggt i naturlig storlek. Vi satt också ett par gånger i Catalina-parken, med sina gamla gubbar som satt och spelade schack. Men för det mesta blev det taxi till bussterminalen för vidare färder över ön.
Kamelridning hade vi på schemat, för det hade vi aldrig gjort, så vi tog bussen ner till Maspalomas och äntrade en kamel i ett stort "kameltåg". Det var rätt häftigt, förutom att kameluschlingen försökte bita mig i benet, och den hade hiskeliga tänder. Men jag klarade mig utan att blodvite uppstod. Ritten gick någon timme ut på den stora Maspalomas-öknen.
Vi besökte också den lilla fiskebyn Puerto de Niebles, med sitt kännemärke, "Djävulens finger" en klippformation i havsviken som ser misstänkt likt ut en hand som "gör fingret", om det är djävulen själv vet jag dock inte. Men byn är sagolikt fin, och här finns gott om skaldjursrestauranger med jättegod mat och mitt i ligger den pytte-pytte lilla kyrkan som kallas "Snökyrkan". Tyvärr var den inte öppen så vi kunde inte gå in. Så vi ställde oss och väntade på bussen istället och kom i samspråk med en jättetrevlig canarian (som bodde både i Stockholm och här).
Teror är det religiösa centret på Gran Canaria med en jättefin vallfärdskyrka, som vi besökte en regnig dag. Kyrkan var mäktig med guld och silver överallt. Annars blev vi besvikna på den lilla staden som vi läst skulle vara så fin.
Annars hölls vi oss mest i Las Palmas, här är ett eldorado för shoppingsugna, de har ju tax-free, så vi köpte på oss lite parfymer, alkohol mm. Varje dag tog vi en promenad på Canterras-avenyn, en stort promenadstråk precis jämte vattnet, fyllt med barer,restauranger, affärer och allt man kan önska. Vädret tillät dock inga bad.
Vi blev "god vän" med bartendern på hotellet, eller så vart han dödstrött på oss, vet inte riktigt vilket. Men varje gång han jobbade och vi kom så hände alltid något. Ullas ölglas gick sönder i botten och ölet rann ut i hennes knä, nästa ölglas höll han när botten lossnade, ett parasoll blåste iväg när vi satt vid ett utebord och hamnade i huvudet på en tysk och ja sen snodde bartendern min vinflaska när jag var ute och rökte. Ja massa konstiga saker hände i vårt möte, men han log vackert när vi kom, så jag tror han tyckte det var lite roligt iallafall.
Gran Canaria kan jag tänka mig att åka tillbaka till, framförallt till hotellet Astoria, pga trevlig personal och bemötande. För att det är skönt att slippa snön ett tag, för de billiga priserna och för en underbar natur och historia (med slingrande bergsvägar, grottbostäder(finns faktiskt folk som bor i sådana än),grottkyrkor mm).
Befolkningen på ön är också supertrevliga
måndag 21 januari 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar