Sardinien

En dagstripp till Bonifacio, Napoleons födelsestad på Korsika


I Alghero ska man äta hummer a la Katalonien, himmelskt gott men ack så dyrt, men en upplevelse som man inte ska missa



Alghero hamn







Här är ytterligare en resa som jag knappt läst på något om innan. Det berodde på att vi tog den som en restresa, och som en flykt bara bort från det gamla invanda. Vi åkte i juni 2007, och denna gången hade jag en ny respartner med, Tom. Själva resan var billig, knappt 3000 kr per person men å andra sidan blev vistelsen desto dyrare. Så är det när man inte har läst på och inte vet vad man ska titta på, då blir det shopping, drinkar och ännu mer shopping istället.

Vi flög från Landvetter och resan tog drygt 2 timmar, så det passade mig som är flygrädd. Denna semester började ungefär som den slutade, dvs vi började dricka drinkar på flyget också det perfekt för en flygrädd. Vi fortsatte lika storstilat hela veckan, så nu har jag också varit på en sk svensk-charter, något nytt och knappast något jag gör om, för visst var det skönt och avkopplande, men jag vill uppleva saker när jag är utomlands inte bara slappa och snaska vin.

Väl framme på Algheros flygplats, tog vi en transfer till hotellet som låg i Alghero. Hotellet Picale var jättefint och rummet stort och bra och precis utanför låg havet. Vi gick raskt ner på gatan och fann vår stamkrog. Hit återvände vi varje dag så den personalen gjorde sig en rejäl hacka på oss.

Veckan här nere gick mest åt till sol, bad och drinkar. Och svindyr hummer. Katalansk hummer är nämligen specialitet på ön, så det skulle vi så klart testa. Himmelsk god, ljummen hummer i mycket små bitar och olivoljeindränkta tomater med ett lokalt vitt vin och gelato (glass) till efterrätt för det hiskeliga priset av 1500 spänn. Var ju hela veckans matkonto på en kväll, men det var det trots allt värt och jag kan nästan känna smaken ännu.

En dag hade vi i alla fall planerat in, en tur till Korsika. Vi fick gå upp tidigt och bussa oss 2 timmars väg till hamnen, sen en timmes båttur (undrar vad våran svenska standardiseringskommitté hade sagt om den båten) innan vi nådde ön. Det var en häftig känsla när vi närmade oss Korsika för det är en otroligt hög ö, så vi såg bara skyhöga klippor och högst upp något som liknade hus. När vi väl kom fram, förstod vi att hujedamej det blir en brant uppstigning innan vi kommer fram till Bonifacio, staden.

Och så blev det, det ledde trappor upp till stan, tror det var ca 100 m upp, och i 30 grader värme och dålig kondition så slog hjärtat några extra slag för varje avsats vi tog. Väl uppe i stan, kollade vi in var Napoleon hade bott och var Främlingslegionen hade haft sina inkvarteringar (mest fängelseliknande baracker) och så såg vi den jättefina utsikten. Sedan åt vi middag på en liten restaurang med röd-vita dukar och ljus på bordet (lite Lady och Lufsen-likt) och nu var vi i Frankrike så priserna var lite mer humana än på Italienska Sardinen.
Denna Korsika-tur tog hela dagen i anspråk, men var väl värt det.

Annars fanns inte så mycket att göra i Alghero, vi visste ju inte vad som fanns heller, och det gick dåligt med bussar till och från ställena och in till själva stan tog det mer än en halvtimme att gå (där fanns säkert busstation) och vi såg bara två st taxi på hela veckan. Vi pratade lite om att hyra bil, men det var svindyrt och med tanke på hummer-middagen så....
Vi promenerade in till stan och tillbaks en gång, och promenaden var så himla tråkig, jämte vattnet och så såg man stan i horisonten och tyckte att nu så är vi väl snart framme, men inte då, vi gick och gick och gick...

Alghero stad var mysig med gamla gator, hus och en fin hamn men eftersom det då var så dåligt med kommunikationer så nöjde vi oss med en dag där. Så resten av veckan gick åt till att införskaffa vin (ganska bra priser), dricka upp det, införskaffa mer, sola, bada, umgås och dricka cappucino. Min stamkrog gjorde det bästa capuccinot jag nånsin druckit.

Kan inte rekommendera Sardinien, eftersom jag inte är någon sol-badare och det var i stort sett det enda man kunde göra här. Men för dem som tycker om det är det ett fint ställe med bra stränder och trevligt folk. Men pass er för att diskutera Italien eller fråga efter ett italienskt vin, typ Valpolicella, för de är väldigt lokalpatriotiska här, och vill knappt kännas vid att Italien är deras land. Det är Sardinien som är det, och då dricker vi sardinskt vin, och italienarna de är ett riktigt pack.