Budapest

Slottet och Kedjebron nattetid
(bild ifrån nätet)


Hjältarnas Torg






I och med denna resa startade min och Ullas reslystnad, för efter denna har vi bara rest och rest och för varje år en resa till.
Vi hade pratat länge om det men det blev aldrig av, så vi bara bestämde oss på nyårsafton 2003, att nu åker vi. Lite fega som vi var på den tiden, så lät bussresa som ett bra alternativ och vi valde Budapest med Scandorama. Månaderna innan pluggade iaf jag på ordentligt om stan. Resan gick av stapeln i slutet på mars 2004, ihop med ett gäng pensionärer, men vad gjorde väl det när guiden var så otroligt kunnig och underhöll oss med historia hela vägen ner genom Danmark, Östtyskland, Tjeckien, Slovakien och Ungern.

Vi anlände till Budapest sent på kvällen och vilken syn när bussen körde runt, för alla monument, pampiga byggnader och broar var upplysta. Hotellet låg i Pest (staden är ju delad på vardera sidan Donau) och ganska centralt och bra och rummet var helt okey.

Första dagen gick vi bort till Hjältarnas Torg, en plats med pelare formad i en halvrund cirkel och fullt av statyrer. Det är här all världens digniteter lägger ner sina kransar när de kommer på statsbesök. Vi gick vidare mot Vaclav Ut´, den stora shoppinggatan i Budapest, men här ligger märkesaffärena och trots att vi befann oss i Ungern där priserna är mycket bra, så valde vi att bara fönstershoppa. Något man inte får missa är det gamla anrika caféet Gerbaud, med sin 10 m långa kak-bak- och tårtdisk, en fröjd för ögat och magen, dock inte för plånboken, men det är ett måste när man är här så här tog vi en kaffe och så klart budapestrulle.

Dagen efter ägnade vi åt Buda-sidan, så vi travade igenom Pest, över Margareta-bron, med stopp på Margareta-ön för fikapaus och in i Buda. Det första vi gjorde så sprang vi på en hyllning till någon soldat, för här stod ett helt gäng pampiga militärer, med musik och pompa och ståt. Vi förundrades över hur stilla soldaterna kunde stå, de såg nästan ut som statyer. Och taptot de spelade var vackert.

Nu vidare via oändliga trappsteg upp till själva gamla staden, där slottet, fiskarbastionen mm ligger och där allt ser ut som hämtat ur en saga, från framsidan men på baksidan har man inte varit så noga med exteriören.
Vi började med att titta på Fiskarbastionen, men gick inte in. Vet egentligen inte vad detta var för en byggnad, är ju några år sen vi var där, men ett populärt ställe för kära ungdomar var det iallafall, för det var fullt av graffitti med hjärtan och namn.

Vi tittade också runt vid slottet, och inte heller här gick vi in, för nu var jag så nervös, för jag hade bestämt mig för att ta bergbanan ner från gamla staden och höjdrädslan gjorde sig påmind. Istället gick vi och tog en fika med jättestor macka och det var sanslöst billigt och så gick vi och handlade Tokajer, detta ovanliga ungerska vin, som faktiskt är jättegott men dyrt. Sedan promenerade vi fram längs Lordernas gata, en gammal gata med gamla fina hus.

Nu skulle vi ner igen, och eftersom rädslor är till för att övervinnas, så blev det bergbanan. En kort restur ner, men desto brantare, men jag kom ner med livet i behåll så nu är jag mallig att jag vågade.

Vi lämnade Buda-sidan via Kedjebron, som jag misstänker att de flesta känner till finns i Budapest. Den är otroligt vacker (och lång för Donau är bred), med sina lejon i början av bron och i synnerhet på kvälls/nattetid med sina ljus som lyser över hela bron. Och tog vägen via Raoul Wallenbergs gata, det var ju här i stan han officiellt sågs sista gången och kollade på det lilla monument folket har hyllat honom med. Han gjorde ju mycket för judarna här i stan. På en liten arbetarkrog här på gatan åt vi också äkta ungersk gulaschsoppa med grovt bröd och en öl, och priset tror jag var så lågt som ca 25 kr för hela kalaset.

Sista dagen hade vi för att shoppa och nu hittade vi Saluhallen, där vi köpte salami, chokladfigurer, vin och cigaretter. Det är en syn för ögat att gå här, med sådana charkuterier de flesta av oss bara har läst om för det var längesen de försvann från Sverige. Här hänger korvar på pinnar, stora skinkor ligger på disken och köttet hänger för att bli mörare. Trots allt som fanns att se hade vi ändå gott om tid över, så nu tog vi tunnelbanan ner till centrum av Pest igen och gick shoppinggatan återigen,kollade in den pampiga Parlamentsbyggnaden fikade lite, käkade middag och hem igen för att packa. Vi skulle egentligen ha tagit en båttur på Donau också, men det blev aldrig av, något jag ångrar nu.

Budapest rekommenderar jag verkligen. Det är en jättevacker stad och mycket billig att turista i och folket är jättetrevliga. Bussresan med Scandorama var också perfekt upplagd, med bra övernattningshotell, mycket goda luncher och framför allt för den kunnige guiden Anders. Ja faktiskt, hit tror jag att jag åker igen, men då ska jag båta på Donau och också följa med på en av bussturerna ut på Puztan.