tisdag 15 juli 2008
söndag 27 januari 2008
Gardasjön
Gardasjön sett från Riva
Marcusplatsen översvämmad
Duvorna på Marcusplatsen
Denna gång var vi tre som åkte, på hösten 2006. Vi for med Scandorama och det blev en lång och seg resa innan vi äntligen kom fram till Riva del Garda. (Tyskland är seg att åka igenom). Det var så vackert när man såg sjön glimra fram mellan bergstopparna och det var en lagom trevlig slingrande nerfart till sjön.
Hotellet La Perla var gemytligt och fint, dock var väl inte maten en höjdare. Första dagen besökte vi själva staden, som var liten, men med en mysig hamn med affärer och restauranger. Dag två var vikt åt Venedig. Vi åkte med buss, och sen med båten tills vi såg den välbekanta (från bilder, TV) siluetten av Marcuskyrkan och Kampanilen.
Vi steg iland rakt utanför Marcusplatsen. Här slog vi oss ner för att äta pizza och det var en av de bästa jag ätit. Sen besökte vi en glastillverkare av äkta murano-glas, vackert men fruktansvärt dyrt. När vi kom ut från tillverkaren fick vi köa på spångar, för just den här dagen valde Marcusplatsen att svämma över. Det var häftigt, att se poliser vada upp till låren där vi just hade suttit och ätit pizza (se bild ovan)
Men sorgligt att denna stad kommer att sjunka om inget görs. Sedan kollade vi in några broar och gondoler och sedan tog vi Grand Canale mot båt och buss igen.
Nästa dag åkte vi ut på Gardasjön och besökte Malcesine och Limone; två vackra byar längs sjön. I Limone passade vi på att ta oss ett glas citronlikör för hälsans skull, men har druckit bättre likörer. Väl hemma igen så var det dags för middag.
Tredje dagen for vi upp till en grotta där vi gick in och där det rann ett stort vattenfall, mysigt men med min cellskräck så stannade jag inte så länge. Sedan blev det shopping på stan.
I Riva drack vi många viner, och här fick jag mersmak på Chianti och Valpolicella och köpte med mig en del hem. Hittade också ett fynd, en Amarone (Valpolicella) för 240 kr i en liten butik och det visade sig att här hemma är samlare beredda att betala 1998 kr för den. Nu kan jag inte sälja den, för den är tyvärr slut, men gudars så god den var.
Hemvägen åkte vi som ditvägen över Alperna och vägen där är vacker, med Brennerpasset och Europa-bron, men Tyskland å ve och fasa om man ändå slapp denna sträcka.
Gardasjön ska jag åka tillbaks till, finns flera byar runt sjön jag vill se och så är det nära till Milano som också är ett drömmål. Synd det är så dyrt i Italien bara. Ska ta en ny bussresa när jag blir pensionär. Och Scandoramas resa hit är väldigt billig i och med att både frukost och middag ingår i priset.
måndag 21 januari 2008
Spanien; Gran Canaria
I januari 2006 skulle Ullas födelsedag firas, men vi hade inte riktigt koll på vart så vi åkte in till resebyrån, med den förutsättningen att vi skulle hur som helst inte till Medelsvensson-aktiga Kanarieöarna. Men i januari är det inte lätt att hitta resmål, så det slutade med att vi bokade Gran Canaria. Vi valde att bo i Las Palmas, dels för att slippa turiststråken med sina likadana hotell, barer och souvenirbutiker, dels för att det var bra kommunikationer här.
Gran Canaria blev en positiv upplevelse, trots vad vi tänkt om det innan. Las palmas är en jättestor stad både folkmässigt och storleksmässigt. Vi hade ett jättebra hotell precis jämte den kända Canteras-stranden.
Vi hade läst på lite innan och kollat kartan så vi hade någorlunda hum om vad vi ville titta på och hur vi skulle gå.
I Las Palmas besökte vi Columbus-museet, med ett av Columbos skepp (minns inte vilket) uppbyggt i naturlig storlek. Vi satt också ett par gånger i Catalina-parken, med sina gamla gubbar som satt och spelade schack. Men för det mesta blev det taxi till bussterminalen för vidare färder över ön.
Kamelridning hade vi på schemat, för det hade vi aldrig gjort, så vi tog bussen ner till Maspalomas och äntrade en kamel i ett stort "kameltåg". Det var rätt häftigt, förutom att kameluschlingen försökte bita mig i benet, och den hade hiskeliga tänder. Men jag klarade mig utan att blodvite uppstod. Ritten gick någon timme ut på den stora Maspalomas-öknen.
Vi besökte också den lilla fiskebyn Puerto de Niebles, med sitt kännemärke, "Djävulens finger" en klippformation i havsviken som ser misstänkt likt ut en hand som "gör fingret", om det är djävulen själv vet jag dock inte. Men byn är sagolikt fin, och här finns gott om skaldjursrestauranger med jättegod mat och mitt i ligger den pytte-pytte lilla kyrkan som kallas "Snökyrkan". Tyvärr var den inte öppen så vi kunde inte gå in. Så vi ställde oss och väntade på bussen istället och kom i samspråk med en jättetrevlig canarian (som bodde både i Stockholm och här).
Teror är det religiösa centret på Gran Canaria med en jättefin vallfärdskyrka, som vi besökte en regnig dag. Kyrkan var mäktig med guld och silver överallt. Annars blev vi besvikna på den lilla staden som vi läst skulle vara så fin.
Annars hölls vi oss mest i Las Palmas, här är ett eldorado för shoppingsugna, de har ju tax-free, så vi köpte på oss lite parfymer, alkohol mm. Varje dag tog vi en promenad på Canterras-avenyn, en stort promenadstråk precis jämte vattnet, fyllt med barer,restauranger, affärer och allt man kan önska. Vädret tillät dock inga bad.
Vi blev "god vän" med bartendern på hotellet, eller så vart han dödstrött på oss, vet inte riktigt vilket. Men varje gång han jobbade och vi kom så hände alltid något. Ullas ölglas gick sönder i botten och ölet rann ut i hennes knä, nästa ölglas höll han när botten lossnade, ett parasoll blåste iväg när vi satt vid ett utebord och hamnade i huvudet på en tysk och ja sen snodde bartendern min vinflaska när jag var ute och rökte. Ja massa konstiga saker hände i vårt möte, men han log vackert när vi kom, så jag tror han tyckte det var lite roligt iallafall.
Gran Canaria kan jag tänka mig att åka tillbaka till, framförallt till hotellet Astoria, pga trevlig personal och bemötande. För att det är skönt att slippa snön ett tag, för de billiga priserna och för en underbar natur och historia (med slingrande bergsvägar, grottbostäder(finns faktiskt folk som bor i sådana än),grottkyrkor mm).
Befolkningen på ön är också supertrevliga
Gran Canaria blev en positiv upplevelse, trots vad vi tänkt om det innan. Las palmas är en jättestor stad både folkmässigt och storleksmässigt. Vi hade ett jättebra hotell precis jämte den kända Canteras-stranden.
Vi hade läst på lite innan och kollat kartan så vi hade någorlunda hum om vad vi ville titta på och hur vi skulle gå.
I Las Palmas besökte vi Columbus-museet, med ett av Columbos skepp (minns inte vilket) uppbyggt i naturlig storlek. Vi satt också ett par gånger i Catalina-parken, med sina gamla gubbar som satt och spelade schack. Men för det mesta blev det taxi till bussterminalen för vidare färder över ön.
Kamelridning hade vi på schemat, för det hade vi aldrig gjort, så vi tog bussen ner till Maspalomas och äntrade en kamel i ett stort "kameltåg". Det var rätt häftigt, förutom att kameluschlingen försökte bita mig i benet, och den hade hiskeliga tänder. Men jag klarade mig utan att blodvite uppstod. Ritten gick någon timme ut på den stora Maspalomas-öknen.
Vi besökte också den lilla fiskebyn Puerto de Niebles, med sitt kännemärke, "Djävulens finger" en klippformation i havsviken som ser misstänkt likt ut en hand som "gör fingret", om det är djävulen själv vet jag dock inte. Men byn är sagolikt fin, och här finns gott om skaldjursrestauranger med jättegod mat och mitt i ligger den pytte-pytte lilla kyrkan som kallas "Snökyrkan". Tyvärr var den inte öppen så vi kunde inte gå in. Så vi ställde oss och väntade på bussen istället och kom i samspråk med en jättetrevlig canarian (som bodde både i Stockholm och här).
Teror är det religiösa centret på Gran Canaria med en jättefin vallfärdskyrka, som vi besökte en regnig dag. Kyrkan var mäktig med guld och silver överallt. Annars blev vi besvikna på den lilla staden som vi läst skulle vara så fin.
Annars hölls vi oss mest i Las Palmas, här är ett eldorado för shoppingsugna, de har ju tax-free, så vi köpte på oss lite parfymer, alkohol mm. Varje dag tog vi en promenad på Canterras-avenyn, en stort promenadstråk precis jämte vattnet, fyllt med barer,restauranger, affärer och allt man kan önska. Vädret tillät dock inga bad.
Vi blev "god vän" med bartendern på hotellet, eller så vart han dödstrött på oss, vet inte riktigt vilket. Men varje gång han jobbade och vi kom så hände alltid något. Ullas ölglas gick sönder i botten och ölet rann ut i hennes knä, nästa ölglas höll han när botten lossnade, ett parasoll blåste iväg när vi satt vid ett utebord och hamnade i huvudet på en tysk och ja sen snodde bartendern min vinflaska när jag var ute och rökte. Ja massa konstiga saker hände i vårt möte, men han log vackert när vi kom, så jag tror han tyckte det var lite roligt iallafall.
Gran Canaria kan jag tänka mig att åka tillbaka till, framförallt till hotellet Astoria, pga trevlig personal och bemötande. För att det är skönt att slippa snön ett tag, för de billiga priserna och för en underbar natur och historia (med slingrande bergsvägar, grottbostäder(finns faktiskt folk som bor i sådana än),grottkyrkor mm).
Befolkningen på ön är också supertrevliga
fredag 18 januari 2008
Rhodos; Grekland
På hösten 2003 var det dags för nästa restresa, nu tillsammans med yngsta dottern och så min son. Vi fick tag på en billig till Rhodos och for iväg i september, så att jag och dottern kunde fira våra födelsedagar därnere.
Det började bra, för på flyget började Mattias bli sjuk och uppskattade inte sin första flygresa så mycket som jag hade trott. Väl när vi landat var kön till toa lång och bussen väntade och han var kissnödig, men fick hålla sig. Och ve och fasa bussen tog minst en timme innan vi kom fram till hotellet, men han klarade det trots att jag såg att han var väldigt blek om nosen.
Hotellet var ett riktigt B-klassens hotell, som man kan få när man tar en restresa, i en avlägsen stad som heter Afantou. Rummet var litet (och betänk att det var en extrasäng insatt), frukosten inte värt namnet eller de 40 kronorna och så fanns det ingen pool. Men som tur var fanns det på hotellet jämte som v fick vi använda, till sonens och även vår glädje för det var ca 35 gr varmt.
Mattias var fortsatt sjuk några dagar till, hade halsfluss, men jag avvaktade med läkare (efter rådfrågning med svenskt sjukhus pga hans penicillinallergi) och det gick över av sig själv till slut. Han orkade dock hänga med det lilla tåget som gick ner till stranden och där badade vi i ett så glasklart vatten att man knappt kunde tro det var sant.
Maten var, som i Grekland alltid, underbart god och vi åt oss mätta på sovlaki, moussaka, tzatziki och något som heter gyros (kebabliknande men godare än hos oss). En dag tog vi bussen till Rhodos stad, och vi stod hela vägen som tog en timme och var fullständigt skräckslagna för de kör som dårar här, även busschaffören. Staden var fin och gammal men fullt av folk. Vi strosade runt bland alla butiker i gamla staden och tog oss också en titt på hamnen och stället där Kolossen på Rhodos tros ha stått.
Vi gjorde också ett besök på det stora Vattenlandet, men det kostade skjortan att gå in här så vi valde att gå ner till stranden istället, för att sedan ta taxi tillbaks de 2 milen till vår "hemstad".
Afantou är ingen direkt turiststad, och här fanns inte mycket att göra. Men människorna var trevliga, maten god, solen sken (över 34 gr varje dag under veckan) och vattnet var skönt så varför klaga.
Jag kommer inte åka tillbaka till Rhodos, alltför mycket turister och så saknade historia, men ön är vacker, grekerna håller den väldigt ren och städad (jämfört med Spanien) så jag kan rekommendera den om man vill ha bara en solsemester med god mat och dryck. Men jag vill ha äventyr och upplevelse så jag drar vidare någon annanstans, fast grekiska övärlden ska jag absolut tillbaka till men då båtluffandes och på andra mindre turistiska öar.
Det började bra, för på flyget började Mattias bli sjuk och uppskattade inte sin första flygresa så mycket som jag hade trott. Väl när vi landat var kön till toa lång och bussen väntade och han var kissnödig, men fick hålla sig. Och ve och fasa bussen tog minst en timme innan vi kom fram till hotellet, men han klarade det trots att jag såg att han var väldigt blek om nosen.
Hotellet var ett riktigt B-klassens hotell, som man kan få när man tar en restresa, i en avlägsen stad som heter Afantou. Rummet var litet (och betänk att det var en extrasäng insatt), frukosten inte värt namnet eller de 40 kronorna och så fanns det ingen pool. Men som tur var fanns det på hotellet jämte som v fick vi använda, till sonens och även vår glädje för det var ca 35 gr varmt.
Mattias var fortsatt sjuk några dagar till, hade halsfluss, men jag avvaktade med läkare (efter rådfrågning med svenskt sjukhus pga hans penicillinallergi) och det gick över av sig själv till slut. Han orkade dock hänga med det lilla tåget som gick ner till stranden och där badade vi i ett så glasklart vatten att man knappt kunde tro det var sant.
Maten var, som i Grekland alltid, underbart god och vi åt oss mätta på sovlaki, moussaka, tzatziki och något som heter gyros (kebabliknande men godare än hos oss). En dag tog vi bussen till Rhodos stad, och vi stod hela vägen som tog en timme och var fullständigt skräckslagna för de kör som dårar här, även busschaffören. Staden var fin och gammal men fullt av folk. Vi strosade runt bland alla butiker i gamla staden och tog oss också en titt på hamnen och stället där Kolossen på Rhodos tros ha stått.
Vi gjorde också ett besök på det stora Vattenlandet, men det kostade skjortan att gå in här så vi valde att gå ner till stranden istället, för att sedan ta taxi tillbaks de 2 milen till vår "hemstad".
Afantou är ingen direkt turiststad, och här fanns inte mycket att göra. Men människorna var trevliga, maten god, solen sken (över 34 gr varje dag under veckan) och vattnet var skönt så varför klaga.
Jag kommer inte åka tillbaka till Rhodos, alltför mycket turister och så saknade historia, men ön är vacker, grekerna håller den väldigt ren och städad (jämfört med Spanien) så jag kan rekommendera den om man vill ha bara en solsemester med god mat och dryck. Men jag vill ha äventyr och upplevelse så jag drar vidare någon annanstans, fast grekiska övärlden ska jag absolut tillbaka till men då båtluffandes och på andra mindre turistiska öar.
Mallorca
Denna gången i februari år 2003 åkte jag och min äldsta dotter på restresa. Det enda stället som vi hade råd till och som kanske kanske kunde ge något lite värme var Mallorca.
Flygresan passade mig ypperligt för den tar knappt 3 timmar och hotellet var jättefint. Men omgivningarna var så turistiska, alla menyer på svenska, tyska, danska, engelska, ja vilket språk som världens människor än talar och när jag beställde den spanska nationalrätten paella, ja då var jag tvungen att beställa idag och komma tillbaks och äta i morgon, för de hade bara "turistmaten" på menyerna, dvs chips and fish och standardkötträtterna också med chips.
Vädret var också kasst, regnade eller mulet hela veckan, men vi slapp i alla fall snön. Hela veckan gick åt till bokläsning på dagtid, en halvtimmes promenad och så drinkdrickande och umgänge i hotellbaren på kvällarna. Men vi fick en riktigt skön avkoppling och så en chans att bara vara med varandra.
Men Mallorca, nix pix aldrig mer för mig.
Flygresan passade mig ypperligt för den tar knappt 3 timmar och hotellet var jättefint. Men omgivningarna var så turistiska, alla menyer på svenska, tyska, danska, engelska, ja vilket språk som världens människor än talar och när jag beställde den spanska nationalrätten paella, ja då var jag tvungen att beställa idag och komma tillbaks och äta i morgon, för de hade bara "turistmaten" på menyerna, dvs chips and fish och standardkötträtterna också med chips.
Vädret var också kasst, regnade eller mulet hela veckan, men vi slapp i alla fall snön. Hela veckan gick åt till bokläsning på dagtid, en halvtimmes promenad och så drinkdrickande och umgänge i hotellbaren på kvällarna. Men vi fick en riktigt skön avkoppling och så en chans att bara vara med varandra.
Men Mallorca, nix pix aldrig mer för mig.
Malaga
År 2002 gjorde jag min flygdebut. Denna vinter/vår skulle min dotter studera spanska i Malaga, och jag ville ju inte vara utan henne så länge, så då bestämde jag mig för att nu var det dags att flyga. Var ju en aning feg så jag tog med min andra dotter också som moraliskt stöd och så var hon mer resvan än mig.
I början på februari bokade vi en flygstol och flög iväg och landade på Malagas flygplats kl ett på natten och där stod min dotter och mötte oss. Vi tog en taxi till hennes studentrum (i en lägenhet hon delade med fyra andra) och hyste in oss alla tre. Hmm hennes säng var väl 1.20 men men finns det hjärterum så finns det stjärterum (en sanning med modifikation, för det beror ju på hur stora stjärtarna är).
Dagen efter började bra, med gassande sol så våra näsor blev rödfärgade och det var ju en stor kontrast mot vinterkylan hemma. Vi gick en kort rundtur på stan, som är jättestor och sedan ner till den stora stranden. Sedan blev det väl lite lunch på stan och på kvällen var det fest till vår ära, så många av de svenska studenterna som fanns i stan, befann sig nu i Jessicas lilla studentlya. Jag orkade dock inte hänga med på salsafesten, för här börjar de festa vid 2-tiden på natten, så jag hoppade i säng och fick på så sätt några timmars sömn utan massa andra stjärtar.
Vi ville ju vara lite kulturella också så vi besökte Picassos födelshus och kollade lite på skisser och foton här, fanns inte direkt några tavlor. Vidare besökte vi ett café som Jessica döpt till Bayleys-caféet, för här serverades den goda drycken i stora dricksglas. Caféet var ett typiskt studentcafé med bokläsande människor, bokhyllor, ljus i gamla vinflaskor och var hur mysigt som helst och god/billig mat fanns också.
Jessica passade också på att bli sjuk när vi var här nere, så då fick jag göra ett studiebesök på ett spanskt sjukhus. Och det var inte den standard man är van vid hemifrån inte, men god vård och medicin fick hon, men blev sängliggandes i stort sett resten av veckan vi var där. Och då vågade vi oss inte på att själva hitta ner till Gibraltar som vi planerat utan fick nöja oss med att kolla på Malaga.
I vår vanliga stil lekte vi prispressare, denna gång skulle vi hitta billigaste Bayleysen, och det gjorde vi, för 70 kr, men snikna som vi är, letade vi efter ännu billigare, och när vi inte gjorde det, så hittade vi inte tillbaks till det första. Så jag tror att den vi fick med hem kostade ca 90 kr.
Vi gjorde inte så mycket mer i Malaga, än att umgås med Jessica, käkade tapas, paella och ett och annat spanskt vin blev det. En och annan soldag blev det också och så fick vi en inblick i hur livet är för svenska studenter som läser i utlandet. Ett mycket makligt liv i mitt tycke. Men dottern har ju gott påbrå, så Jessica kom faktiskt hem med toppbetyg i universitetsspanskan och undervisar som lärare i ämnet
idag.
Malaga är ingen stad jag längtar tillbaks till, alldeles för stor, skiten, otrevliga människor, fullt med uteliggare och tiggare, lösspringande hundar och alldeles för mycket tempo.
I början på februari bokade vi en flygstol och flög iväg och landade på Malagas flygplats kl ett på natten och där stod min dotter och mötte oss. Vi tog en taxi till hennes studentrum (i en lägenhet hon delade med fyra andra) och hyste in oss alla tre. Hmm hennes säng var väl 1.20 men men finns det hjärterum så finns det stjärterum (en sanning med modifikation, för det beror ju på hur stora stjärtarna är).
Dagen efter började bra, med gassande sol så våra näsor blev rödfärgade och det var ju en stor kontrast mot vinterkylan hemma. Vi gick en kort rundtur på stan, som är jättestor och sedan ner till den stora stranden. Sedan blev det väl lite lunch på stan och på kvällen var det fest till vår ära, så många av de svenska studenterna som fanns i stan, befann sig nu i Jessicas lilla studentlya. Jag orkade dock inte hänga med på salsafesten, för här börjar de festa vid 2-tiden på natten, så jag hoppade i säng och fick på så sätt några timmars sömn utan massa andra stjärtar.
Vi ville ju vara lite kulturella också så vi besökte Picassos födelshus och kollade lite på skisser och foton här, fanns inte direkt några tavlor. Vidare besökte vi ett café som Jessica döpt till Bayleys-caféet, för här serverades den goda drycken i stora dricksglas. Caféet var ett typiskt studentcafé med bokläsande människor, bokhyllor, ljus i gamla vinflaskor och var hur mysigt som helst och god/billig mat fanns också.
Jessica passade också på att bli sjuk när vi var här nere, så då fick jag göra ett studiebesök på ett spanskt sjukhus. Och det var inte den standard man är van vid hemifrån inte, men god vård och medicin fick hon, men blev sängliggandes i stort sett resten av veckan vi var där. Och då vågade vi oss inte på att själva hitta ner till Gibraltar som vi planerat utan fick nöja oss med att kolla på Malaga.
I vår vanliga stil lekte vi prispressare, denna gång skulle vi hitta billigaste Bayleysen, och det gjorde vi, för 70 kr, men snikna som vi är, letade vi efter ännu billigare, och när vi inte gjorde det, så hittade vi inte tillbaks till det första. Så jag tror att den vi fick med hem kostade ca 90 kr.
Vi gjorde inte så mycket mer i Malaga, än att umgås med Jessica, käkade tapas, paella och ett och annat spanskt vin blev det. En och annan soldag blev det också och så fick vi en inblick i hur livet är för svenska studenter som läser i utlandet. Ett mycket makligt liv i mitt tycke. Men dottern har ju gott påbrå, så Jessica kom faktiskt hem med toppbetyg i universitetsspanskan och undervisar som lärare i ämnet
idag.
Malaga är ingen stad jag längtar tillbaks till, alldeles för stor, skiten, otrevliga människor, fullt med uteliggare och tiggare, lösspringande hundar och alldeles för mycket tempo.
torsdag 17 januari 2008
Kreta
Bild från Knossos
Rethymnons hamn
I början på maj 2007 skulle en gammal kompis till mig och Ulla fylla 50 år och födelsedagen skulle han fira på Kreta. På något sätt lyckades han med tjat, pock och planer övertala oss att följa med. Han bor ju i Stockholm så vi tyckte också att det var ett ypperligt tillfälle att träffas. Killen hade stora planer och stor käft; vi skulle hyra bil och åka runt, äta fina middagar (helst trerätters) och dricka dyra drinkar. Hmmm jag och Ulla hade ju rätt mycket resor bakom oss och framför oss och en låg budget, så vi bestämde att vi stannar på ett och samma hotell och så kan vi träffas på födelsedagen och när helst annars gör vi vad vi vill på varsitt håll eller under gemensamma beslut.
Bokningsdagen kom och han hade bett mig boka även åt honom, vilket inte funkade pga olika flygavreseplatser. Tur var väl det för två dagar efter och 1.5 vecka före vi skulle åka kom han på att han inte hade råd. Kanske är det så när man ska leka kung i en vecka på en chartersemester, men gör man som jag och Ulla och håller låg profil vad gäller hotell (enda kravet är toa, dusch och nära till centrum), mat och dryck då har man bättre råd.
Vi åkte i väg och tillbringade första veckan i maj i staden Rethymnon på Kreta. En jättefin gammal stad med en stor venetiansk hamn. Hotellet låg också väldigt centralt och hade toa/dusch för övrigt inga andra faciliteter.
Vi hittade raskt ner till vattnet och alla gatuaffärer, krogar och pubar. Och här hittade vi vår bar också, en glassbar faktiskt, men de serverade också väldigt goda drinkar. De två killarna som serverade i olika skift blev rätt snabbt våra goda vänner; de var som grekerna är, otroligt givmilda, gästvänliga och uppriktigt intresserade av människor som de möter. Så med mig hem sedan hade jag en styck grekisk konjak (metaxa) och en burk oliver, som den ena killens fru hade gjort i ordning, och oliverna kom från deras egna träd. Sånt värmer!
Det var skapligt väder vid den här tiden på Kreta, inte för varmt men ändå chans till sol och vi badade faktiskt en gång, i detta glasklara vatten som finns runt de grekiska öarna. Turistsäsongen hade heller inte börjat så vi slapp att trängas.
En dag åkte vi med bussturen till Knossos; detta mer än 4000 år gamla palats som jag drömt om att få besöka sen jag första gången läste om det i skolan. Och det var mäktigt att se, mycket har rasat men det går att få sig en bild av hur det sett ut en gång. Man slås också av häpnad över att någon, dvs den högstående minoiska kulturen, kunnat göra såna avancerade saker som t ex rinnande vatten, vattentoaletter och denna byggnadskunnighet för så längesen. Tyvärr fanns det ingen tid att gå runt för oss själva pga mycket folk och kort tidtabell så vi fick hänga med guiden runt och försöka ta in det hon sa. Jag hade önskat jag hade fått gått runt själv och sugit lite på karamellerna.
Vi "mellanlandade" sedan lite i Heraklion, Kretas huvudstad och här var det livlig trafik men mycket god glass.
En plan vi hade var att ta båten över till Santorini, en dagsutflykt där vi skulle fått ca 4 timmar för oss själva på ön, eller alternativt tänkte vi övernatta en natt där. Men vi var på Kreta för tidigt, säsongen var inte gång så båtarna skulle börja veckan efter. Däremot följde vi med en båt, på en 4-timmarsutflykt till några grottor vi åkte in i och jämsmed en vacker kustremsa.
Annars gjorde vi inte mycket mer på Kreta; planerna hade varit stora hemma, men det gick kommunikationer(bussar) som var under all kritik. Bussarna till olika ställen gick kanske 2 gånger om dagen och första turen var då vid 6 tiden på morgonen och sedan vid 15-tiden (dvs den första för tidigt och den andra försent). Och jag som så gärna ville åka till Spinalonga och titta på den gamla spetälskeön. Så nu måste jag åka tillbaks hit.
Planer håller ju sällan och egentligen vad gör väl det? Vi hade en fin slapparsemester, Rethymnon är vackert med sina höga kullar runtomkring, många skaldjursrestauranger (som är min favorit, men tyvärr inget att ha på Kreta och vi fick förklaringen av våra grekiska vänner att man inte ens anstränger sig på dessa restauranger (om de ägs av utlänningar som de oftast gör, kretensarna har sällan råd själva)att ha färska skaldjur. Kommer inte matgästen tillbaks, vad gör väl det, det kommer ju nya turister hela tiden. Det här märkte vi mycket av, vilken skillnad det är på restaurangerna som ägs eller har kretensisk/grekisk personal. Här är maten mycket bättre, du slipper "inkastare" och du får fin service utan fjäsk, och har du tur som vi så hittar du goda vänner. Så mitt tips är, kolla vart kretensarna går själva när de äter och i synnerhet vart de går på söndagarna för då går de ut hela familjen. Här får du garanterat god mat.
Kreta vill och ska jag återvända till; främst för att Grekland är underbart att turista i pga folket, den goda maten (läs sovlaki och moussaka), dess rika kulturhistoria och relativt bra priser trots Euron. Kreta är också suveränt som en restresa, för det finns gott om såna hit, framförallt i maj är priserna låga. Och så var det ju det här med Spitalonga!
Men då är det ju tyvärr så att det är resebolaget Apollo som är störst här, och dom kommer jag aldrig mer att åka med. Har nu testat dom två gånger och de är helt värdelösa vad gäller turistservice, när man väl bokat sin resa. Denna gången brydde de sig inte ens om att ha guider som kunde något (dvs vi som åkte med kunde mer), vad värre var att guiderna låtsades att de kunde vilket skapade ännu mer problem. Apollo hade också ändrat vår hemresetid, så att kl 12 var vi utan hotell och flyget skulle gå hem kl 2 på natten. När vi bad om hjälp så var det inte deras problem, så vi fick istället hjälp av tjejen som chefade över hotellet och fick på så sätt låna ett rum till våra väskor, för toabesök och dusch.
En annan dålig grej med Apollo är att de ber en snällt att man ska fylla i utvärderingen, men när de får ett sånt dåligt omdöme av mig och Ulla och som jag vet säkert 10 resenärer till och de inte ens bryr sig om att skicka ett beklagande via mail är det ett mycket nedlåtande sätt. Så nej aldrig mer Apollo när jag åker till Grekland eller Kreta nästa gång.
Madeira
Januari 2005 var lång, kall och seg, och jag ville bort, så det blev en restresa till Madeira, planerad med en då tilltänkt man, som sedan backade ur 4 dagar innan, och där stod jag med två av mig betalade biljetter. Och några pengar hade han inte, trots att det bara varit ett lån tills avresedagen. Jaha, kanske kan man byta resenär tänkte jag, och kollade med Ulla om hon skulle med, och det ville hon. Men nu var det inte så lätt, det gick inte bara byta resenär, det kostade en hel del. Jag tänkte jag struntar i hela resan då, men snäll dotter som jag har, så erbjöd hon sig betala en hel del på biljetten så det blev hon och jag som åkte.
Madeira var jättevackert från ovan och det kändes som vi landade rakt ner i vattnet, trots att de gjort om den tidigare "världens mest farligaste flygplats". Hotellet var faktiskt ett fyrstjärningt hotell så här hade vi tur med restresan. Vädret var väl inte superperfekt men vi slapp i alla fall snön.
Första dagen for vi in till Funchal, huvudstaden på ön. Här fick vi se att man kunde göra ballonguppstigning, och "idiotdottern" tjatade att vi skulle upp. Okey då, men först ska jag suga på det sa jag, så åker jag en annan dag, och på så sätt skjöt jag upp det och har faktiskt inte åkt upp än. Däremot handlade jag en jättefin vackert handbroderad duk, broderier är kända souvenirer på ön och så klart lite Madeiravin.
Runt hotellet fanns ganska gott om affärer, och på hotellet fanns bar och dans. Här tillbringade vi några kvällar och träffade då på två killar som tipsade oss om att karnevalsveckan på Madeira skulle börja på fredagen och då inledas med ett slags Pride-fest. På Casinot strax utanför Funchal var det då disco, och killarna klädde ut sig till tjejer och viceversa (oavsett om de har den läggningen eller inte). Så dottern blev eld och lågor och vi letade karnevalsutstyrsel, dvs pråliga peruker men hittade inget som passade för vårt i vanliga fall snygga utseende så vi nöjde oss med att måla upp oss och tokspraya håret. Väl på Casinot började vi med att spela, vi gjorde nog åt 200 kr tillsammans, men det höll oss sysselsatta i några timmar och det var ett jättefint casino och förstagångsbesök för mig på en sån spelhåla.
Sen började discot och det var en upplevelse med alla dessa utklädda. Vi hade jättekul och träffade också på våra "tipsare" från hotellet.
Dagen efter på lördagen var det stora karnevalsdagen så vi åkte in till Funchal och kollade in det väldiga karnevalståget a la Brazil. Madeira har hört till Brasilien en gång i tiden, så det är väl därifrån de är inspirerade och de levde väl upp till originalet. Vi satte oss på en yacht i hamnen, en båt som självaste Beatles-gruppen ägt, och drack öl. Och jag kissade på den toalett som förmodligen Ringo eller Paul har gjort samma behov på. Fräckt. Vi valde efter att karnevalståget dragit förbi att lämna stan och åka hem till hotellet igen.
Vi besökte också Madeiras högsta topp, en bussresa rakt upp i bergen, där jag med min höjdskräck nästan kissade i byxorna och här befann vi oss också mitt i den stora vulkankratern,(Madeira är en vulkanö)och mitt i Körsbärsdalen. Otroligt vackert och här passade jag på att köpa den goda körsbärslikören och där det låg fullt med bär i flaskan, så bara flaskan var värt priset. Sen skulle vi ner igen, och aldrig kom det nån buss, men vi träffade på roliga tyskar som skulle ta kommandot och leka gentlemän och leda oss ner får berget. Men vi slapp för bussen dök upp efter ca två timmar. Och faktiskt var jag så glad för det så jag orkade inte ens vara höjdrädd.
En annan dag besökte vi en fiskeby i närheten och käkade så klart skaldjur och kollade priser. Min dotter och jag är nämligen stora prispressare vad det gäller alkohol och nosar oss fram till de billigaste, men vi tror alltid att vi ska hitta billigare, och när vi inte gör det så hittar vi inte tillbaka till det som var billigast. Men inte så stora problem här på Madeira för det var billigt jämsöver.
En dag pissregnade det och vi hade supertråkigt så då gick jag in och klippte mig, färgade håret och fick manikyr och det var hur billigt som helst. Så det rekommenderar jag om ni är på ön, gå till frissan här, det tjänar ni multum på.
Dagen före hemfärd, då hittade vi det. Ja just det, samma som suputerna i Sällskapsresan, Pepes bodega. Nu hette ju inte stället här på Madeira så, men det låg precis som i filmen runt hörnet på hotellet, och vi hade passerat det massa med gånger utan att se. För här låg spritbutiken med litet P, massa billiga godsaker, så här handlade vi utan att tänka på konsekvensen av att man faktiskt inte får ha mer än 25 kg i resväskan på flyget. Vi hade också hört att på Funchals flygplats är man stenhård med det.
Väl hemma och packandes på hotellet insåg dottern att nej hennes väska bara är för mycket, så snäll som jag är tyckte jag hon kunde ta lite av sitt i min då. Ända tills jag lyfte upp min resväska, då insåg jag att ingen av oss bör ta vår väska med på flyget. Hmmm visheten bedrar snålheten kanske! Tror vi knäckte den briljanta idén samtidigt att vi dumpar lite bagage, dvs en stickad tröja som vägde minst 300 gr, nagellacksflaskor, bodylotions etc för kanske 150 gr, men inte hjälpte det mycket.
På flygresedagen iklädde vi oss därför 3 st kjolar var, lika många tröjor, tjocka jackan, stoppade fickorna fulla med små souvenirflaskor (det skulle ju chauffören på Landvetter ha tyckte vi passade som förklaring), och så fyllde vi handbagaget så gott det gick. Svettigt i dubbel bemärkelse vid incheckningen, men det gick vägen och när vi väl var igenom blir man lite sur för nu hamnade vi i flygshopen och här får man då handla hur mycket som helst, utan hänsyn till vikten. Vilket vi också gjorde!
Nåväl inget ont som inte har nåt gott med sig, för väl på flyget sitter en klantig tant och häller rött vin över hela min dotters kjol. Tanten blir alldeles ifrån sig, ingen fara säger dottern, knäpper upp bältet och går till toa och kommer ut med en alldeles ny kjol på sig och den andra i näven. Sen säger hon till den gapande tanten, att du får bara hälla vin över mig en gång till, för nu har jag faktiskt bara två kjolar kvar på mig.
Madeira rekommenderar jag, mycket för den vackra naturen, med sagolika blommor, men vi var där lite för tidigt för årstiden. Det är också en slående REN ö, man ser knapp nåt skräp och folket sköter om sina gatplättar mycket väl. Priserna är billiga, det finns massor att göra här och folket är mycket trevliga. Medelåldern på turisterna är dock hög, så det är ett turistmål för den som vill ha det lugnt och skönt, inget hålligångställe. Vill man gå på karnevalen, brukar den infalla första/andra veckan i februari.
Madeira var jättevackert från ovan och det kändes som vi landade rakt ner i vattnet, trots att de gjort om den tidigare "världens mest farligaste flygplats". Hotellet var faktiskt ett fyrstjärningt hotell så här hade vi tur med restresan. Vädret var väl inte superperfekt men vi slapp i alla fall snön.
Första dagen for vi in till Funchal, huvudstaden på ön. Här fick vi se att man kunde göra ballonguppstigning, och "idiotdottern" tjatade att vi skulle upp. Okey då, men först ska jag suga på det sa jag, så åker jag en annan dag, och på så sätt skjöt jag upp det och har faktiskt inte åkt upp än. Däremot handlade jag en jättefin vackert handbroderad duk, broderier är kända souvenirer på ön och så klart lite Madeiravin.
Runt hotellet fanns ganska gott om affärer, och på hotellet fanns bar och dans. Här tillbringade vi några kvällar och träffade då på två killar som tipsade oss om att karnevalsveckan på Madeira skulle börja på fredagen och då inledas med ett slags Pride-fest. På Casinot strax utanför Funchal var det då disco, och killarna klädde ut sig till tjejer och viceversa (oavsett om de har den läggningen eller inte). Så dottern blev eld och lågor och vi letade karnevalsutstyrsel, dvs pråliga peruker men hittade inget som passade för vårt i vanliga fall snygga utseende så vi nöjde oss med att måla upp oss och tokspraya håret. Väl på Casinot började vi med att spela, vi gjorde nog åt 200 kr tillsammans, men det höll oss sysselsatta i några timmar och det var ett jättefint casino och förstagångsbesök för mig på en sån spelhåla.
Sen började discot och det var en upplevelse med alla dessa utklädda. Vi hade jättekul och träffade också på våra "tipsare" från hotellet.
Dagen efter på lördagen var det stora karnevalsdagen så vi åkte in till Funchal och kollade in det väldiga karnevalståget a la Brazil. Madeira har hört till Brasilien en gång i tiden, så det är väl därifrån de är inspirerade och de levde väl upp till originalet. Vi satte oss på en yacht i hamnen, en båt som självaste Beatles-gruppen ägt, och drack öl. Och jag kissade på den toalett som förmodligen Ringo eller Paul har gjort samma behov på. Fräckt. Vi valde efter att karnevalståget dragit förbi att lämna stan och åka hem till hotellet igen.
Vi besökte också Madeiras högsta topp, en bussresa rakt upp i bergen, där jag med min höjdskräck nästan kissade i byxorna och här befann vi oss också mitt i den stora vulkankratern,(Madeira är en vulkanö)och mitt i Körsbärsdalen. Otroligt vackert och här passade jag på att köpa den goda körsbärslikören och där det låg fullt med bär i flaskan, så bara flaskan var värt priset. Sen skulle vi ner igen, och aldrig kom det nån buss, men vi träffade på roliga tyskar som skulle ta kommandot och leka gentlemän och leda oss ner får berget. Men vi slapp för bussen dök upp efter ca två timmar. Och faktiskt var jag så glad för det så jag orkade inte ens vara höjdrädd.
En annan dag besökte vi en fiskeby i närheten och käkade så klart skaldjur och kollade priser. Min dotter och jag är nämligen stora prispressare vad det gäller alkohol och nosar oss fram till de billigaste, men vi tror alltid att vi ska hitta billigare, och när vi inte gör det så hittar vi inte tillbaka till det som var billigast. Men inte så stora problem här på Madeira för det var billigt jämsöver.
En dag pissregnade det och vi hade supertråkigt så då gick jag in och klippte mig, färgade håret och fick manikyr och det var hur billigt som helst. Så det rekommenderar jag om ni är på ön, gå till frissan här, det tjänar ni multum på.
Dagen före hemfärd, då hittade vi det. Ja just det, samma som suputerna i Sällskapsresan, Pepes bodega. Nu hette ju inte stället här på Madeira så, men det låg precis som i filmen runt hörnet på hotellet, och vi hade passerat det massa med gånger utan att se. För här låg spritbutiken med litet P, massa billiga godsaker, så här handlade vi utan att tänka på konsekvensen av att man faktiskt inte får ha mer än 25 kg i resväskan på flyget. Vi hade också hört att på Funchals flygplats är man stenhård med det.
Väl hemma och packandes på hotellet insåg dottern att nej hennes väska bara är för mycket, så snäll som jag är tyckte jag hon kunde ta lite av sitt i min då. Ända tills jag lyfte upp min resväska, då insåg jag att ingen av oss bör ta vår väska med på flyget. Hmmm visheten bedrar snålheten kanske! Tror vi knäckte den briljanta idén samtidigt att vi dumpar lite bagage, dvs en stickad tröja som vägde minst 300 gr, nagellacksflaskor, bodylotions etc för kanske 150 gr, men inte hjälpte det mycket.
På flygresedagen iklädde vi oss därför 3 st kjolar var, lika många tröjor, tjocka jackan, stoppade fickorna fulla med små souvenirflaskor (det skulle ju chauffören på Landvetter ha tyckte vi passade som förklaring), och så fyllde vi handbagaget så gott det gick. Svettigt i dubbel bemärkelse vid incheckningen, men det gick vägen och när vi väl var igenom blir man lite sur för nu hamnade vi i flygshopen och här får man då handla hur mycket som helst, utan hänsyn till vikten. Vilket vi också gjorde!
Nåväl inget ont som inte har nåt gott med sig, för väl på flyget sitter en klantig tant och häller rött vin över hela min dotters kjol. Tanten blir alldeles ifrån sig, ingen fara säger dottern, knäpper upp bältet och går till toa och kommer ut med en alldeles ny kjol på sig och den andra i näven. Sen säger hon till den gapande tanten, att du får bara hälla vin över mig en gång till, för nu har jag faktiskt bara två kjolar kvar på mig.
Madeira rekommenderar jag, mycket för den vackra naturen, med sagolika blommor, men vi var där lite för tidigt för årstiden. Det är också en slående REN ö, man ser knapp nåt skräp och folket sköter om sina gatplättar mycket väl. Priserna är billiga, det finns massor att göra här och folket är mycket trevliga. Medelåldern på turisterna är dock hög, så det är ett turistmål för den som vill ha det lugnt och skönt, inget hålligångställe. Vill man gå på karnevalen, brukar den infalla första/andra veckan i februari.
Alanya
Nu hade Ulla och jag fått blodad tand vad gäller resande, så på hösten 2004 var jag trött och sliten och ringde henne och frågade om hon skulle med på akutsemester och det skulle hon.
Vi tog en restresa till Alanya i Turkiet. Här läste jag på en del innan om vad som fanns att se i Alanya (var ju inte så mycket) men däremot en timme därifrån, i en stad som heter Side, dit ville jag på dagstur. Vi planerade också åka till en flod och hoppas få se sköldpaddor och så skulle vi hyra båt och åka ut på havet.
Nåväl väl framme, via Antalyas flygplats mitt i natten och sedan en bussresa på 2 timmar var vi helt slut och stupade i säng vid 3-tiden på natten, för att vakna av en böneutropare drygt en timme senare. Vi hade en minaret precis jämte så den bönefarbrorn hann vi bli ganska trötta på, för han ropade fem ggr om dagen.
På morgonen märkte vi hur himla varmt det kan vara här, 34 gr i skuggan, men hurtiga som vi är, så travade vi ner till själva stan, kollade in lite affärer/basarer men gav raskt upp, för det gick inte gå här så varmt var det. Så det blev poolen istället. Och så fortsatte det resten av veckan, med små korta utflykter ner till centrum tidigt på morgonen.
Side hade vi med som dagsutflykt och varje dag så sa vi imorgon gör vi det, men det var lika varmt imorgon så vi gav upp idén. Så mina minnen från Turkiet är; värme, god kebab, jobbiga försäljare som skriker efter oss på gatan (för det mesta "tjena tjena mittbena" på brytande svenska), en mycket trevlig krogägare med lika trevliga barn, en hungrig katt (som fick det mesta av min kebab), skitfulla ungdomar, hett och gott äppelte som bjöds på vart vi än kom och billiga priser.
Samt en i mitt tycke otäck flygplats, för här stod de hårda grabbarna med k-pistarna öppet och jag fick blixtar från Midnight Express i skallen och tänk om affären bytt ut mitt äppelte-pulver mot knark eller någon hunnit stoppa nåt i min resväska när jag vänt bort blicken. Men vi kom lyckligt och väl på planet igen, och nej hit återvänder jag aldrig.
Vi tog en restresa till Alanya i Turkiet. Här läste jag på en del innan om vad som fanns att se i Alanya (var ju inte så mycket) men däremot en timme därifrån, i en stad som heter Side, dit ville jag på dagstur. Vi planerade också åka till en flod och hoppas få se sköldpaddor och så skulle vi hyra båt och åka ut på havet.
Nåväl väl framme, via Antalyas flygplats mitt i natten och sedan en bussresa på 2 timmar var vi helt slut och stupade i säng vid 3-tiden på natten, för att vakna av en böneutropare drygt en timme senare. Vi hade en minaret precis jämte så den bönefarbrorn hann vi bli ganska trötta på, för han ropade fem ggr om dagen.
På morgonen märkte vi hur himla varmt det kan vara här, 34 gr i skuggan, men hurtiga som vi är, så travade vi ner till själva stan, kollade in lite affärer/basarer men gav raskt upp, för det gick inte gå här så varmt var det. Så det blev poolen istället. Och så fortsatte det resten av veckan, med små korta utflykter ner till centrum tidigt på morgonen.
Side hade vi med som dagsutflykt och varje dag så sa vi imorgon gör vi det, men det var lika varmt imorgon så vi gav upp idén. Så mina minnen från Turkiet är; värme, god kebab, jobbiga försäljare som skriker efter oss på gatan (för det mesta "tjena tjena mittbena" på brytande svenska), en mycket trevlig krogägare med lika trevliga barn, en hungrig katt (som fick det mesta av min kebab), skitfulla ungdomar, hett och gott äppelte som bjöds på vart vi än kom och billiga priser.
Samt en i mitt tycke otäck flygplats, för här stod de hårda grabbarna med k-pistarna öppet och jag fick blixtar från Midnight Express i skallen och tänk om affären bytt ut mitt äppelte-pulver mot knark eller någon hunnit stoppa nåt i min resväska när jag vänt bort blicken. Men vi kom lyckligt och väl på planet igen, och nej hit återvänder jag aldrig.
Budapest
Slottet och Kedjebron nattetid
(bild ifrån nätet)
Hjältarnas Torg
I och med denna resa startade min och Ullas reslystnad, för efter denna har vi bara rest och rest och för varje år en resa till.
Vi hade pratat länge om det men det blev aldrig av, så vi bara bestämde oss på nyårsafton 2003, att nu åker vi. Lite fega som vi var på den tiden, så lät bussresa som ett bra alternativ och vi valde Budapest med Scandorama. Månaderna innan pluggade iaf jag på ordentligt om stan. Resan gick av stapeln i slutet på mars 2004, ihop med ett gäng pensionärer, men vad gjorde väl det när guiden var så otroligt kunnig och underhöll oss med historia hela vägen ner genom Danmark, Östtyskland, Tjeckien, Slovakien och Ungern.
Vi anlände till Budapest sent på kvällen och vilken syn när bussen körde runt, för alla monument, pampiga byggnader och broar var upplysta. Hotellet låg i Pest (staden är ju delad på vardera sidan Donau) och ganska centralt och bra och rummet var helt okey.
Första dagen gick vi bort till Hjältarnas Torg, en plats med pelare formad i en halvrund cirkel och fullt av statyrer. Det är här all världens digniteter lägger ner sina kransar när de kommer på statsbesök. Vi gick vidare mot Vaclav Ut´, den stora shoppinggatan i Budapest, men här ligger märkesaffärena och trots att vi befann oss i Ungern där priserna är mycket bra, så valde vi att bara fönstershoppa. Något man inte får missa är det gamla anrika caféet Gerbaud, med sin 10 m långa kak-bak- och tårtdisk, en fröjd för ögat och magen, dock inte för plånboken, men det är ett måste när man är här så här tog vi en kaffe och så klart budapestrulle.
Dagen efter ägnade vi åt Buda-sidan, så vi travade igenom Pest, över Margareta-bron, med stopp på Margareta-ön för fikapaus och in i Buda. Det första vi gjorde så sprang vi på en hyllning till någon soldat, för här stod ett helt gäng pampiga militärer, med musik och pompa och ståt. Vi förundrades över hur stilla soldaterna kunde stå, de såg nästan ut som statyer. Och taptot de spelade var vackert.
Nu vidare via oändliga trappsteg upp till själva gamla staden, där slottet, fiskarbastionen mm ligger och där allt ser ut som hämtat ur en saga, från framsidan men på baksidan har man inte varit så noga med exteriören.
Vi började med att titta på Fiskarbastionen, men gick inte in. Vet egentligen inte vad detta var för en byggnad, är ju några år sen vi var där, men ett populärt ställe för kära ungdomar var det iallafall, för det var fullt av graffitti med hjärtan och namn.
Vi tittade också runt vid slottet, och inte heller här gick vi in, för nu var jag så nervös, för jag hade bestämt mig för att ta bergbanan ner från gamla staden och höjdrädslan gjorde sig påmind. Istället gick vi och tog en fika med jättestor macka och det var sanslöst billigt och så gick vi och handlade Tokajer, detta ovanliga ungerska vin, som faktiskt är jättegott men dyrt. Sedan promenerade vi fram längs Lordernas gata, en gammal gata med gamla fina hus.
Nu skulle vi ner igen, och eftersom rädslor är till för att övervinnas, så blev det bergbanan. En kort restur ner, men desto brantare, men jag kom ner med livet i behåll så nu är jag mallig att jag vågade.
Vi lämnade Buda-sidan via Kedjebron, som jag misstänker att de flesta känner till finns i Budapest. Den är otroligt vacker (och lång för Donau är bred), med sina lejon i början av bron och i synnerhet på kvälls/nattetid med sina ljus som lyser över hela bron. Och tog vägen via Raoul Wallenbergs gata, det var ju här i stan han officiellt sågs sista gången och kollade på det lilla monument folket har hyllat honom med. Han gjorde ju mycket för judarna här i stan. På en liten arbetarkrog här på gatan åt vi också äkta ungersk gulaschsoppa med grovt bröd och en öl, och priset tror jag var så lågt som ca 25 kr för hela kalaset.
Sista dagen hade vi för att shoppa och nu hittade vi Saluhallen, där vi köpte salami, chokladfigurer, vin och cigaretter. Det är en syn för ögat att gå här, med sådana charkuterier de flesta av oss bara har läst om för det var längesen de försvann från Sverige. Här hänger korvar på pinnar, stora skinkor ligger på disken och köttet hänger för att bli mörare. Trots allt som fanns att se hade vi ändå gott om tid över, så nu tog vi tunnelbanan ner till centrum av Pest igen och gick shoppinggatan återigen,kollade in den pampiga Parlamentsbyggnaden fikade lite, käkade middag och hem igen för att packa. Vi skulle egentligen ha tagit en båttur på Donau också, men det blev aldrig av, något jag ångrar nu.
Budapest rekommenderar jag verkligen. Det är en jättevacker stad och mycket billig att turista i och folket är jättetrevliga. Bussresan med Scandorama var också perfekt upplagd, med bra övernattningshotell, mycket goda luncher och framför allt för den kunnige guiden Anders. Ja faktiskt, hit tror jag att jag åker igen, men då ska jag båta på Donau och också följa med på en av bussturerna ut på Puztan.
Sardinien
En dagstripp till Bonifacio, Napoleons födelsestad på Korsika
I Alghero ska man äta hummer a la Katalonien, himmelskt gott men ack så dyrt, men en upplevelse som man inte ska missa
Alghero hamn
Här är ytterligare en resa som jag knappt läst på något om innan. Det berodde på att vi tog den som en restresa, och som en flykt bara bort från det gamla invanda. Vi åkte i juni 2007, och denna gången hade jag en ny respartner med, Tom. Själva resan var billig, knappt 3000 kr per person men å andra sidan blev vistelsen desto dyrare. Så är det när man inte har läst på och inte vet vad man ska titta på, då blir det shopping, drinkar och ännu mer shopping istället.
Vi flög från Landvetter och resan tog drygt 2 timmar, så det passade mig som är flygrädd. Denna semester började ungefär som den slutade, dvs vi började dricka drinkar på flyget också det perfekt för en flygrädd. Vi fortsatte lika storstilat hela veckan, så nu har jag också varit på en sk svensk-charter, något nytt och knappast något jag gör om, för visst var det skönt och avkopplande, men jag vill uppleva saker när jag är utomlands inte bara slappa och snaska vin.
Väl framme på Algheros flygplats, tog vi en transfer till hotellet som låg i Alghero. Hotellet Picale var jättefint och rummet stort och bra och precis utanför låg havet. Vi gick raskt ner på gatan och fann vår stamkrog. Hit återvände vi varje dag så den personalen gjorde sig en rejäl hacka på oss.
Veckan här nere gick mest åt till sol, bad och drinkar. Och svindyr hummer. Katalansk hummer är nämligen specialitet på ön, så det skulle vi så klart testa. Himmelsk god, ljummen hummer i mycket små bitar och olivoljeindränkta tomater med ett lokalt vitt vin och gelato (glass) till efterrätt för det hiskeliga priset av 1500 spänn. Var ju hela veckans matkonto på en kväll, men det var det trots allt värt och jag kan nästan känna smaken ännu.
En dag hade vi i alla fall planerat in, en tur till Korsika. Vi fick gå upp tidigt och bussa oss 2 timmars väg till hamnen, sen en timmes båttur (undrar vad våran svenska standardiseringskommitté hade sagt om den båten) innan vi nådde ön. Det var en häftig känsla när vi närmade oss Korsika för det är en otroligt hög ö, så vi såg bara skyhöga klippor och högst upp något som liknade hus. När vi väl kom fram, förstod vi att hujedamej det blir en brant uppstigning innan vi kommer fram till Bonifacio, staden.
Och så blev det, det ledde trappor upp till stan, tror det var ca 100 m upp, och i 30 grader värme och dålig kondition så slog hjärtat några extra slag för varje avsats vi tog. Väl uppe i stan, kollade vi in var Napoleon hade bott och var Främlingslegionen hade haft sina inkvarteringar (mest fängelseliknande baracker) och så såg vi den jättefina utsikten. Sedan åt vi middag på en liten restaurang med röd-vita dukar och ljus på bordet (lite Lady och Lufsen-likt) och nu var vi i Frankrike så priserna var lite mer humana än på Italienska Sardinen.
Denna Korsika-tur tog hela dagen i anspråk, men var väl värt det.
Annars fanns inte så mycket att göra i Alghero, vi visste ju inte vad som fanns heller, och det gick dåligt med bussar till och från ställena och in till själva stan tog det mer än en halvtimme att gå (där fanns säkert busstation) och vi såg bara två st taxi på hela veckan. Vi pratade lite om att hyra bil, men det var svindyrt och med tanke på hummer-middagen så....
Vi promenerade in till stan och tillbaks en gång, och promenaden var så himla tråkig, jämte vattnet och så såg man stan i horisonten och tyckte att nu så är vi väl snart framme, men inte då, vi gick och gick och gick...
Alghero stad var mysig med gamla gator, hus och en fin hamn men eftersom det då var så dåligt med kommunikationer så nöjde vi oss med en dag där. Så resten av veckan gick åt till att införskaffa vin (ganska bra priser), dricka upp det, införskaffa mer, sola, bada, umgås och dricka cappucino. Min stamkrog gjorde det bästa capuccinot jag nånsin druckit.
Kan inte rekommendera Sardinien, eftersom jag inte är någon sol-badare och det var i stort sett det enda man kunde göra här. Men för dem som tycker om det är det ett fint ställe med bra stränder och trevligt folk. Men pass er för att diskutera Italien eller fråga efter ett italienskt vin, typ Valpolicella, för de är väldigt lokalpatriotiska här, och vill knappt kännas vid att Italien är deras land. Det är Sardinien som är det, och då dricker vi sardinskt vin, och italienarna de är ett riktigt pack.
Sista dagen i Paris
Fram tills på eftermiddagen var dagen vikt åt bussturen till Versailles, Europas pampigaste slott. Och det var pampigt värre, så man kan förstå att franska folket gjorde uppror 1789. För att bo och leva i sån lyx samtidigt som folket svalt, det skapar missnöje.
I slottet som har fler än 10 000 salar/rum såg vi kungens och drottningens sovrum, några representationsrum och så den största attraktionen, Spegelsalen. Detta ca 140 m långa "rum" med fönster på ena väggen ut mot parken och speglar på andra väggen så att man även kunde se parken via spegelglaset om man har ansiktet vänt åt det hållet. Här fanns de vackraste utsmyckningar man kan tänka sig; gnistrande kristallkronor, statyer av guld och fina takmålningar.
Vi tog vägen genom den jättestora parken bort till vår buss och åkte vidare för att besöka en skulptör (svensk). Urtrist tänkte jag, men när jag såg bilder och skulpturer på vilka han skulpterat blev det häftigare. Där fanns vår kung med, prinsessan Diana och också en bild där konstnären skakar hand med påven Johannes Paulus . Så det var visst inte vilken skulptör som helst. Vi fick också möjlighet att köpa med oss skisser/skulpturer, och jag fastnade för en staty och tyckte priset 400 var okey, ända tills jag insåg att det var ju i Euro, så den statyn fick stanna i ateljén.
Nu kom vi tillbaks till hotellet igen och nu tänkte vi shoppa upp våra sista pengar. Jag spenderade en hel del på vin (vi var ju i Frankrike)och ja nu när jag tänker efter så var det bara det jag köpte, förutom en souvenirflaska (också den innehållande alkohol) som är en miniatyrkopia av Eiffeltornet. När vi handlat klart gick vi upp och packade och sedan ut på vår sedvanliga gata för en kvällsöl.
Dagen efter startade vi tidigt och besökte Mumm-fabriken i Reims där vi tittade på champagnetillverkningen och även köpte med oss några flaskor hem. Vid lunchtid var vi framme i staden Luxemburg och här gick vi och handlade presenter och cigaretter, skatteläget är mycket bättre här. Sedan fortsatte vi resan mot övernattningen i Tyskland och dagen efter mot Sverige.
Mina intryck av Paris är: HIT VILL JAG IGEN.
Det finns så mycket att göra i Paris, och det är en fantastisk stad och det vi såg vill vi se igen. Dyr stad att turista i, men väl värt varje Euro, så jag misstänker att en bussresa (själva resvägen var också perfekt) blir beställd snart igen.
dag 2 i Paris
Också idag steg vi upp tidigt och begav oss ner till Seine, promenerade kajvägen (kryssandes mellan mänskliga extremiteter) bortåt mot Eiffeltornetmen det är långt dit så vi tog en båt och fick skjuts sista biten på så sätt. Här avstod jag från att åka upp, bara första avsatsen är ju nästan uppe i himlen, men Ulla åkte upp. Det tog ca en timme att ta sig hela vägen upp och ner igen, så vi hade tur att köbildningen inte hade startat ännu.
Vi hade löst en dagsbiljett på Seine-båten, så vi åkte runt med den och fick se många av sevärdheterna vattenvägen och det rekommenderar jag. Efter turen som tog ca en timme, hoppade vi av vid Concorde-platsen och promenerade Champs Elyssé upp till Triumfbågen. Vi hittade inte vägen som gick ända fram (förmodligen en underjordisk gång) så vi fick nöja oss med att beundra den på några meters avstånd. Nu var det dags att hitta en taxi för att ta oss upp till Montmartre, och trötta som vi var tyckte vi att vi gick och gick och aldrig kom det en taxi, men till sist så.
Efter en massa kringelikrokar och sanslöst mycket trafik skymtade vi den gräddvita otroligt vackra kyrkan Sacre Couer. Och väl framme vid den var det så man tappade andan, för den är så vacker. Hit gick vi in och beundrade interiören. Sedan ut i konstnärskvarteret Montmartre och beundrade alla gatukonstnärers verk och så drack vi kaffe på en uteservering. Här myllrade det av folk och jag blev trött och det började gå mot kväll, så vi tog en taxi tillbaks till hotellet och satte oss återigen på en pub och provsmakade chablis, bordaux och det franska ölet.
Vi hade löst en dagsbiljett på Seine-båten, så vi åkte runt med den och fick se många av sevärdheterna vattenvägen och det rekommenderar jag. Efter turen som tog ca en timme, hoppade vi av vid Concorde-platsen och promenerade Champs Elyssé upp till Triumfbågen. Vi hittade inte vägen som gick ända fram (förmodligen en underjordisk gång) så vi fick nöja oss med att beundra den på några meters avstånd. Nu var det dags att hitta en taxi för att ta oss upp till Montmartre, och trötta som vi var tyckte vi att vi gick och gick och aldrig kom det en taxi, men till sist så.
Efter en massa kringelikrokar och sanslöst mycket trafik skymtade vi den gräddvita otroligt vackra kyrkan Sacre Couer. Och väl framme vid den var det så man tappade andan, för den är så vacker. Hit gick vi in och beundrade interiören. Sedan ut i konstnärskvarteret Montmartre och beundrade alla gatukonstnärers verk och så drack vi kaffe på en uteservering. Här myllrade det av folk och jag blev trött och det började gå mot kväll, så vi tog en taxi tillbaks till hotellet och satte oss återigen på en pub och provsmakade chablis, bordaux och det franska ölet.
Första hela dagen i Paris
Vi gick upp tidigt och fick en mycket spartansk frukost på hotellet. Ut på stan och som vanligt vändandes upp och ner på kartan tog vi en omväg för att slutligen hamna vid Louvren. Vi tog naturligtvis den ståndsmässiga pyramidentrén och letade oss fram till Mona-Lisa. Tavlan var inte stor, och så fick man hålla sig på långt avstånd, men sett är sett.
Promenerade sedan på Seine-kajen, över en bro och hamnade på Cite-ön, där bla Notre Dame ligger. Åh så fin kyrkan är, både utifrån och inifrån. Vi gick dock inte upp i tornen (min höjdskräck gjorde sig påmind). Men vi beundrade alla vackra mosaik-fönster och fick även vara med en liten stund på någon mässa.
Sedan gick vi en kort bit för att besöka Conciergeriet, revolutionens hemska fängelse, där alla missanpassade enligt revolutionsmännen och även Frankrikes drottning Marie-Antoinette fick sitta i väntan på giljotinen. Detta är ett mycket kusligt ställe, och speciellt vid fängelscellerna reste sig håret på oss. Det finns också en rekonstruerad cell som föreställer Marie-Antoinettes, där man kan se henne som docka där hon sitter och broderar och där två vakter ständigt håller vakt över henne.
Tillbaks via en bro igen till "fastlandet" för att äta en Quicce Lorraine, denna underbara ost/skinkpaj och sedan promenerade vi till Place de la Concorde, torget där giljotinen stod under revolutionen.Sedan hem mot hotellet och ut på bland gatpubarna för några glas bordaux.
Promenerade sedan på Seine-kajen, över en bro och hamnade på Cite-ön, där bla Notre Dame ligger. Åh så fin kyrkan är, både utifrån och inifrån. Vi gick dock inte upp i tornen (min höjdskräck gjorde sig påmind). Men vi beundrade alla vackra mosaik-fönster och fick även vara med en liten stund på någon mässa.
Sedan gick vi en kort bit för att besöka Conciergeriet, revolutionens hemska fängelse, där alla missanpassade enligt revolutionsmännen och även Frankrikes drottning Marie-Antoinette fick sitta i väntan på giljotinen. Detta är ett mycket kusligt ställe, och speciellt vid fängelscellerna reste sig håret på oss. Det finns också en rekonstruerad cell som föreställer Marie-Antoinettes, där man kan se henne som docka där hon sitter och broderar och där två vakter ständigt håller vakt över henne.
Tillbaks via en bro igen till "fastlandet" för att äta en Quicce Lorraine, denna underbara ost/skinkpaj och sedan promenerade vi till Place de la Concorde, torget där giljotinen stod under revolutionen.Sedan hem mot hotellet och ut på bland gatpubarna för några glas bordaux.
PARIS
Paris har aldrig lockat mig tidigare, men så läste jag en bok som utspelade sig i staden och vips så blev jag inspirerad, så då beställde jag en bussresa utan Ullas vetskap, men hon hängde på och så åkte vi i oktober 2007.
Vi började med att ta bussen till Malmö, övernattade där och sedan på Scandoramas buss på väg mot Paris. Hela lördagen gick åt till buss/färjeåkande med stopp för mat, kaffe och rökpaus. Vi övernattade i Tyskland och på söndagen skulle vi nå vårt mål.
Söndag.
Vi startade tidigt från Tyskland, och åkte mot belgiska gränsen och in i Bryssel, Här stannade vi en kort stund, men vi hann iallafall med att se Maneken Piz, den lilla statyn med den kissande pojken och statyn var verkligen liten. Självklart tog vi oss också tid till att inhandla livets nödvändighet och då ska man passa på när man är i Bryssel, för den belgiska chokladen är underbar.
Fram vid 20-tiden var vi framme vid hotellet i Paris, och vårt rum var pyttepyttelitet, ja skulle vi gå nånstans fick den ena sitta kvar i sängen tills den andra kommit ut, för att mötas här inne gick inte. Men vi var ju i Paris så vem vill vara på rummet. Klockan var ju ganska mycket så vi nöjde oss med att gå ner till gatan nedanför hotellet och sätta oss med en öl/vin.
onsdag 16 januari 2008
Tredje och sista dagen i Rom
Denna sista dagen var vikt åt Colosseum, shopping och en rundtur med buss (nu hade vi hittat de braiga bussarna, som stannade/stoppade vid varje sevärdhet och som man kan köpa dagsbiljett hos).
Colosseum låg inte heller det långt från hotellet, så vi kom fram snabbt och också här blev vi genomlysta av säkerhetsskäl. Denna gamla arena är stor (ja varför bygga litet när man är romare) så det tog ett bra tag att ta sig igenom. Jag fick också en känsla av att snart så kommer ett rytande lejon fram bakom kröken, men det var bara sorlet från folkmassorna.
Från Colosseum tog vi till rasbenen igen och gick förbi hela Forum Romanum (men gick inte in) som är fullt av gamla ruiner och pelare. Sedan kom vi fram till Tibern och följde den, förbi ön Isola de Tibern (där det fanns ett gammalt lasarett) och vidare inåt stan mot hotellet igen.
Nu var det shoppingdags, men trots att vi kollat runt de andra dagarna och letade nu också, var det stört omöjligt att hitta en souvenirbutik (läs spritaffär). Vi hittade ett Spar, men att bära tunga "souvenirer" lockade inte, så vi köpte faktiskt inte en enda. Vi gick till fontän-området istället och köpte italienska masker och en gatumålning istället.
Sedan tog vi sigh-seeingbussen och for runt till alla sevärdheter igen, och fick också se några nya, mindre kända. Såg även en mycket unik sevärdhet, för mitt på Venezia-torget vid dricksvattenkranen (finns gott om sådana där man kan fylla på sin vattenflaska i Rom) stod en man, endast iklädd sandaler och,,, ja inget mer. Han var dock inte i min eller Ullas smak, så vi brydde oss inte om att hoppa av bussen utan åkte upp till Piazza Navarone.
Torget är ett ganska litet, men mysigt ställe att sitta på och äta en bit parmaskinka och lite frukt och dricka en öl, men inte så mycket mer. Så vi tog bussen ner i stan igen och satte oss på Venezia-torget för att avrunda vår resa. Vi skulle åka hem tidigt imorgonbitti. Jag tog förstås italiensk champagne, prozzeco och Ulla en Fanta. En dålig affär för hennes del, för hon fick bara betala en tia mindre, så kontentan är att det är billigare att dricka alkohol i Rom än läsk.
Dagen efter tog vi taxi till flygplatsen, startade och via Frankfurt, landade vi på Landvetter igen framåt måndagseftermiddagen.
Mitt intryck av Rom är att det är en jättebra stad att åka till under en weekend, för i stort sett allt man ska se ligger nära och det är lätt att hitta, eftersom det bara är att följa folkströmmarna och det är dessutom bra skyltat till ställena. Det känns inte heller att man är i en sån stor stad, för själva centrum är relativt bilfritt och de flesta gator är små, bilfria och lugna. Folket är också väldigt trevliga och hjälpsamma. Negativt är priserna, för det är dyrt att turista här och att det är så svårt att hitta affärer (mat, sprit),restauranger och att maten inte är speciellt god.
Colosseum låg inte heller det långt från hotellet, så vi kom fram snabbt och också här blev vi genomlysta av säkerhetsskäl. Denna gamla arena är stor (ja varför bygga litet när man är romare) så det tog ett bra tag att ta sig igenom. Jag fick också en känsla av att snart så kommer ett rytande lejon fram bakom kröken, men det var bara sorlet från folkmassorna.
Från Colosseum tog vi till rasbenen igen och gick förbi hela Forum Romanum (men gick inte in) som är fullt av gamla ruiner och pelare. Sedan kom vi fram till Tibern och följde den, förbi ön Isola de Tibern (där det fanns ett gammalt lasarett) och vidare inåt stan mot hotellet igen.
Nu var det shoppingdags, men trots att vi kollat runt de andra dagarna och letade nu också, var det stört omöjligt att hitta en souvenirbutik (läs spritaffär). Vi hittade ett Spar, men att bära tunga "souvenirer" lockade inte, så vi köpte faktiskt inte en enda. Vi gick till fontän-området istället och köpte italienska masker och en gatumålning istället.
Sedan tog vi sigh-seeingbussen och for runt till alla sevärdheter igen, och fick också se några nya, mindre kända. Såg även en mycket unik sevärdhet, för mitt på Venezia-torget vid dricksvattenkranen (finns gott om sådana där man kan fylla på sin vattenflaska i Rom) stod en man, endast iklädd sandaler och,,, ja inget mer. Han var dock inte i min eller Ullas smak, så vi brydde oss inte om att hoppa av bussen utan åkte upp till Piazza Navarone.
Torget är ett ganska litet, men mysigt ställe att sitta på och äta en bit parmaskinka och lite frukt och dricka en öl, men inte så mycket mer. Så vi tog bussen ner i stan igen och satte oss på Venezia-torget för att avrunda vår resa. Vi skulle åka hem tidigt imorgonbitti. Jag tog förstås italiensk champagne, prozzeco och Ulla en Fanta. En dålig affär för hennes del, för hon fick bara betala en tia mindre, så kontentan är att det är billigare att dricka alkohol i Rom än läsk.
Dagen efter tog vi taxi till flygplatsen, startade och via Frankfurt, landade vi på Landvetter igen framåt måndagseftermiddagen.
Mitt intryck av Rom är att det är en jättebra stad att åka till under en weekend, för i stort sett allt man ska se ligger nära och det är lätt att hitta, eftersom det bara är att följa folkströmmarna och det är dessutom bra skyltat till ställena. Det känns inte heller att man är i en sån stor stad, för själva centrum är relativt bilfritt och de flesta gator är små, bilfria och lugna. Folket är också väldigt trevliga och hjälpsamma. Negativt är priserna, för det är dyrt att turista här och att det är så svårt att hitta affärer (mat, sprit),restauranger och att maten inte är speciellt god.
Andra dagen i Rom
Petersplatsen sett från Peterskyrkan
Lördag
Dagen efter var vikt åt Vatikanstaten och St Peterskyrkan. Vår hotellvärd sa att det gick inte att gå dit, alldeles för långt, så vi tog en taxi från Plaza Venezia, som låg precis utanför hotellet.
Det var jättehäftigt när vi körde upp vid Petersplatsen, som är jättestort. Här gick jag ju en stund och letade efter tecknen i Dan Browns bok, men det enda jag hittade var obelisken (där en kardinal blev mördad). Vi hade som tur var, fått reda på hemma att det är förbjudet att gå in i St Peterskyrkan med bara knän/armar, så vi hade skylt oss väl (ff i 30 gr värme) och fick efter de lyst oss (så vi inte hade bomber) komma in i kyrkan. Vi började med att ta hissen upp i kupolen, men höjdrädd som jag är så nöjde jag mig med att stå i dörröppningen där uppe, men Ulla gick runt hela kupolen och även jag fick mig ett litet snabbkik rakt ner i kyrkolokalen. Sedan satt vi utanför en stund och beundrade utsikten över stan. Hurtiga som vi är, tog vi sedan trapporna ner i själva kyrkan. Pust och stön, för de är många.
Kyrkan är stor, världens största, men faktiskt, tycker jag, vackrare utifrån än inuti. Men visst kände jag mig liten och ödmjuk därinne ändå.
När vi sett oss mätta, lyckades vi gå lite fel så då blev vi stoppade av vänliga, men mycket bestämda Scweizergardister (det är Vatikanstatens säkerhetsstyrka) och det var lite kul för vi fick ju på så sätt se deras snygga utstyrsel; dvs tights-aktiga byxor, damasker, randiga tunikor och baskrar. Man slås ju lite av tanken att hur kan så löjligt klädda grabbar, klassas som den säkerhetsstyrka som hela världen är avundsjuka på.
Vi gick vidare till postkontoret i Vatikanen, för att posta våra vykort härifrån. Sedan bestämde vi oss för, vi hade gott om dag kvar nämligen, för att gå in mot hotellet igen, eftersom vi ville se St Angelo (en stor borg)och gå över St Angelo-bron (Änglabron). St Angelo är ju slutstationen i Browns bok.
Vi gick över "Korridoren", dvs ovanpå den hemliga gången mellan Vatikanstaten och Rom (som påvar använt för att smyga sig ut ibland) och kom snart fram till borgen, St Angelo. Den var stor och murrig, men vi valde att inte gå in utan gick istället vid Tiberns strand och kollade in gatuförsäljningen och sedan över Änglabron.
Nu var det dags att vila fötterna, så vi stannade för att äta en underbar citronglass. Italienska glassen är bara så... Sedan gick vi vidare, och Rom är så otroligt lätt att hitta nu när vi fått kläm på hur man ska göra. Det är bara att följa folkströmmen, så kommer man alltid fram till någon sevärdhet. Så gjorde vi, och hamnade vid Pantheon.
Denna gamla, rundade kyrka med sitt stora gapande hål i mitten var fin, men jag blev besviken för även här gick jag och letade förgäves efter tecknen från Browns bok.
Vi fortsatte, följandes strömmen, och kom fram till Piazza Navona. Ett jättestort ovalt torg, med sina tre fontäner. Fontänerna är precis som allt annat i Rom enormt stora. Här i stan har man inte nöjt sig med lagom inte, när man byggt sina monument, fontäner och statyer. Tråkigt nog var Berninis fontän under restaurering så den var övertäckt, men som tur var för mig, så fanns det gott om vin-barer, så här slog vi oss ner och "insöp" atmosfären.
Så började det dra ihop sig mot kväll, så vi gick upp mot hotellet och sedan ut igen för att äta vår gourmet-middag (lördag ju). Också nu fick vi problem med att hitta restaurang, men till sist så. Nu blev denna middag inte så gourmet-aktig, bara dyr. (Maten är inte god i Rom, eller så hittade vi den inte). Senare mot natten passade det bra att gå ner till fontänen igen, för här är folket hela natten och butikerna, pubarna är öppna dygnet runt. Så här blev det lokalt öl igen. Och sedan i säng.
ROM
Fredag
Till Rom åkte vi en weekend i augusti 2007. Här är en av resorna där vi inte var speciellt pålästa, men de flesta sevärdheterna har vi ju alla läst om i skolan, eller sett på TV. Den enda litteratur jag använde mig av till denna resa var Dan Browns Änglar och Demoner, och det var också tack vare denna bok som jag fick inspiration till Rom-resan.
Vi startade på Landvetter vid 8-tiden på morgonen och bytte flyg i Frankfurt (en enormt stor flygplats)och landade på Da Vinci-flygplatsen vid 15- tiden. Direkt när vi kom ut så haffade en taxichaffis oss (svarttaxi insåg vi senare) och vi fick ett fast pris in till centrum. Taxiresan tog en kvart och det var jättehäftigt när vi närmade oss centrum, för det första vi såg var Colosseum och Forum Romanum.
Vårt hotell låg väldigt centralt, men rummet var Colossalt litet, men vad gör väl det,där skulle vi ju bara sova. Så in med väskorna och ut på stan.
Fontana di Trevi låg bara 800 m från vårt hotell, men vi hade lite problem först att hitta den. Det är ju så första gången när man är ny i en stad, att allt är så lätt på kartan men i verkligheten ser det annorlunda ut och när man som vi gjorde, vänder kartan åt fel håll, ja då blir det en del onödiga steg.
Men vi kom fram till fontänen och bara glodde, för att den var så stor det hade vi aldrig kunnat gissa. Och den var så vacker, med alla statyer, små bergsklippor och belysning. Vi gjorde dock inte en Anita Ekberg, hur frestande det än var för det var ca 30 grader varmt ute, utan valde istället att gå upp till Spanska trappan.
Vi hade trott att trappan var lång och rakt upp, det var istället flera trappor, men fortfarande mycket lång och mycket brant. Så det var svettigt, men fint med all belysning här också och en fin utsikt ända bort till Peterskyrkan.
Efter detta blev vi hungriga och hur konstigt det än låter i en sån stor stad, så var det inte så lätt att hitta ett matställe. Men till slut kom vi fram till en pizzeria, och här slog vi oss ner, med äkta italiensk pizza och ett mycket gott, kallt och lokalt öl. Sen i säng för vi skulle upp tidigt dagen efter.
Till Rom åkte vi en weekend i augusti 2007. Här är en av resorna där vi inte var speciellt pålästa, men de flesta sevärdheterna har vi ju alla läst om i skolan, eller sett på TV. Den enda litteratur jag använde mig av till denna resa var Dan Browns Änglar och Demoner, och det var också tack vare denna bok som jag fick inspiration till Rom-resan.
Vi startade på Landvetter vid 8-tiden på morgonen och bytte flyg i Frankfurt (en enormt stor flygplats)och landade på Da Vinci-flygplatsen vid 15- tiden. Direkt när vi kom ut så haffade en taxichaffis oss (svarttaxi insåg vi senare) och vi fick ett fast pris in till centrum. Taxiresan tog en kvart och det var jättehäftigt när vi närmade oss centrum, för det första vi såg var Colosseum och Forum Romanum.
Vårt hotell låg väldigt centralt, men rummet var Colossalt litet, men vad gör väl det,där skulle vi ju bara sova. Så in med väskorna och ut på stan.
Fontana di Trevi låg bara 800 m från vårt hotell, men vi hade lite problem först att hitta den. Det är ju så första gången när man är ny i en stad, att allt är så lätt på kartan men i verkligheten ser det annorlunda ut och när man som vi gjorde, vänder kartan åt fel håll, ja då blir det en del onödiga steg.
Men vi kom fram till fontänen och bara glodde, för att den var så stor det hade vi aldrig kunnat gissa. Och den var så vacker, med alla statyer, små bergsklippor och belysning. Vi gjorde dock inte en Anita Ekberg, hur frestande det än var för det var ca 30 grader varmt ute, utan valde istället att gå upp till Spanska trappan.
Vi hade trott att trappan var lång och rakt upp, det var istället flera trappor, men fortfarande mycket lång och mycket brant. Så det var svettigt, men fint med all belysning här också och en fin utsikt ända bort till Peterskyrkan.
Efter detta blev vi hungriga och hur konstigt det än låter i en sån stor stad, så var det inte så lätt att hitta ett matställe. Men till slut kom vi fram till en pizzeria, och här slog vi oss ner, med äkta italiensk pizza och ett mycket gott, kallt och lokalt öl. Sen i säng för vi skulle upp tidigt dagen efter.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
