Äntligen kom vi iväg till Skottland. Vi flög med Ryan Air från Göteborg till Prestwick och betalade 980 per person tur och retur. Hotellet hade vi bokat i förväg på nätet och valde det billigaste i Edinburgh, de enda kriterierna vi hade var att det skulle finnas badrum på rummet och att det låg någorlunda centralt och här passade Shandwick Apartments in.
Vi anlände till Prestwick på måndagseftermiddagen, och tog direkt ett tåg till Edinburgh med byte i Glasgow. Väldigt smidigt gick detta och billigt att resa med tåg, tur och returbiljetten som vi köpte på tåget kostade ca 120 kr/person. Bytet i Glasgow gick också fort och smärtfritt, så vi anlände till Waverly station i Edinburgh ca två timmar efter landning.
Från stationen gick vi Prince´s Street till hotellet, och fick ett rum fyra våningar upp utan hiss, så vi gick 98 branta trappsteg upp till vårat rum minst ett par gånger om dagen och det var segt (och enda nackdelen vi hittade med vårt hotellval). Rummet var stort och det fanns ett kök till med kyl, micro, vattenkokare och brödrost vilket var bra då det inte fanns någon frukost att tala om på hotellet.
Nyfikna på staden som vi var gav vi oss omedelbart ut och käkade fish and chips på baren jämte hotellet, och så tog vi borgvägen neråt. Det var en otroligt vacker syn att se Edinburgh Castle trona över staden och att den låg så högt upp hade jag ingen aning om. Sedan kom vi ner till Royal Mile, som egentligen består av fyra gator som hänger ihop från borgen och ner till Holyrood Castle (stadens andra och nyare slott). Hela sträckan är fylld av gamla hus med sin historia och många sevärdheter och så allsköns butiker, barer och tiggare förstås.
På tisdagen gick vi ner för att besöka Holyrood, men då var det stängt eftersom prins Charles skulle vistas där till fredag, så då fick vi ha det besöket till godo och valde att gå till Edinburgh Castle istället. Inträdet dit var dyrt, nästan 200 kr, men väl värt pengarna. Det var mäktigt att ta alla trapporna upp och de branta backarna, men väl uppe hade vi en fantastisk vy ut över Edinburgh och bort till Firth of Forth. Inne i borgen besökte vi rummet där Maria Stuart födde sitt enda barn, James VI och kikade även in i borgen äldsta byggnad, kapellet St Margaret och så hade vi turen att vara kvar där kl 13 då man traditionsenligt avfyrade Mons Meg varje dag, och det small till rätt bra. På väg ner för slottet kom vi direkt på Whiskymuséet och passade då på att gå in och titta på alla 300 sorters whisky som shopen hade till beskådan och försäljning. Sen gick vi och tog några öl på vår pub the Grosvenor som låg brevid vårt hotell.
På onsdagen åkte vi till högländerna, en tur som vi bett den trevliga och hjälpsamma hotellpersonalen att boka in oss på och som kostade 39 pund. Broschyrer om dessa turer fanns på hotellet och man gjorde också massa reklam för dem längs Royal Mile så det är inga problem att hitta dem. Turen som gick via Sterling, Glencoe och Fort William var så sanslöst vackert att vi nästan tappade andan över de härliga naturupplevelserna och sedan kom vi fram till Loch Ness. Vi hoppade över båtturen och valde istället att sätta oss i lugn och ro och äta lunch. Efter en timme kom våra medresenärer tillbaks och bussen tog oss längs hela sjön, något monster såg vi dock inte. Sedan åkte vi ner via Inverness, Perth och över Firth of Forth och fick då se Firth of Forth (den välkända järnvägsbron) och så kom vi hem igen efter en 12 tim lång tur.
På torsdagen tog vi en buss till Rosslyn Chapel, som tyvärr var under renovering och därför fick vi inte se kapellet utifrån i sin fulla glans, men inuti och vi klev nerför trappan ner till kryptan och kände igen oss mycket från filmen DaVinci-koden. Inträdet till kyrkan var 6 pund. Sedan blev det fika och en fudgekaka på ett kafe i den lilla byn och hem till Edinburgh igen.
Fredagen hade vi bokat in en "spöktur" på kvällen och tog då den äkta turen, dvs The Real Mary King´s Close, vilket inte eg är en spöktur utan ett besök nere under jorden, under husen där förr folk bodde. Och det var otroligt häftigt och lite sorgligt att gå där nere, men inte särskilt spökligt. Turen kostade 11 pund och tog en timme med en jätteduktig guide, och jag skulle kunna gå den om och om igen.
Lördagen blev det Holyrood och där besökte vi några av nuvarande kungafamiljs rum och sedan höjdpunkten för oss, Maria Stuarts rum och även rummet där hon såg sin sekreterare och gode vän knivhuggas ihjäl på order från Marias svartsjuke make. Vi tittade också på ruinerna från kapellet Holyrood Abbey och tog oss en tur i trädgårdarna. Här blev jag irriterad på en barnfamilj som lät sina barn skutta omkring bland de gamla gravarna trots att det fanns skyltar om att inte avvika från stigen och jag kände det som de begick helgerån (har ju läst om när engelsmännen rev upp gravarna här och vräkte ut Marias far Jakob V:s lik över gården).
När slottet var avklarat tog vi en dagsbiljett för 3 pund på bussen (då får man åka hela dagen inom staden och en bit utanför) och åkte till kusten, vi hade ingen aning om vart vi skulle så vi hoppade av vid en by som hette Portobello, filmade vyerna och tog bussen tillbaks igen, för att gå på vår pub och sjunga karaoke och det gjorde vi (smått berusade som vi var) och valde Abbas "Ringring", Tydligen gjorde vi det bra, för sen fick vi sällskap av ett gäng glada skottar och vi skrålade ihop. Jättetrevliga killar och roliga. Tyvärr stängde puben 00.00 så det blev till att gå upp alla 98 stegen och sova.
Söndagen tog vi en 10 minuters promenad för att komma till Dean Village, en by i staden. Riktigt mysigt ställe, med floden Leith, ett litet vattenfall och gamla hus. På eftermiddagen var det dags att säga farväl till staden och vi valde att göra det på Royal Mile och då gick vi också in i Knox kyrka S:t Giles och beundrade de vackra mosaikfönstrena och det jättevackra taket.
Sedan packade vi ihop, kollade på robin hood på tv och så sömn.
Måndag morgon 05.10 tog vi taxi till stationen, bytte i Glasgow och for till flygplatsen, också denna transfern gick jättesmidigt och så med flyget hem till Säve igen.
Sammanfattande intryck av Skottland är; Mycket mer vackrare natur i högländerna än jag kunde anat, skottarna är jättehjälpsamma, öppna, pratsamma och trevliga,det är jättelätt att ta sig runt där och ja jag vill gärna åka dit igen. Och min tidiga skepsis mot Ryan Air har försvunnit, för det var den smidigaste flygresa jag gjort, och snabbt gick det igenom flyghallarna.
tisdag 8 juni 2010
tisdag 15 juli 2008
söndag 27 januari 2008
Gardasjön
Gardasjön sett från Riva
Marcusplatsen översvämmad
Duvorna på Marcusplatsen
Denna gång var vi tre som åkte, på hösten 2006. Vi for med Scandorama och det blev en lång och seg resa innan vi äntligen kom fram till Riva del Garda. (Tyskland är seg att åka igenom). Det var så vackert när man såg sjön glimra fram mellan bergstopparna och det var en lagom trevlig slingrande nerfart till sjön.
Hotellet La Perla var gemytligt och fint, dock var väl inte maten en höjdare. Första dagen besökte vi själva staden, som var liten, men med en mysig hamn med affärer och restauranger. Dag två var vikt åt Venedig. Vi åkte med buss, och sen med båten tills vi såg den välbekanta (från bilder, TV) siluetten av Marcuskyrkan och Kampanilen.
Vi steg iland rakt utanför Marcusplatsen. Här slog vi oss ner för att äta pizza och det var en av de bästa jag ätit. Sen besökte vi en glastillverkare av äkta murano-glas, vackert men fruktansvärt dyrt. När vi kom ut från tillverkaren fick vi köa på spångar, för just den här dagen valde Marcusplatsen att svämma över. Det var häftigt, att se poliser vada upp till låren där vi just hade suttit och ätit pizza (se bild ovan)
Men sorgligt att denna stad kommer att sjunka om inget görs. Sedan kollade vi in några broar och gondoler och sedan tog vi Grand Canale mot båt och buss igen.
Nästa dag åkte vi ut på Gardasjön och besökte Malcesine och Limone; två vackra byar längs sjön. I Limone passade vi på att ta oss ett glas citronlikör för hälsans skull, men har druckit bättre likörer. Väl hemma igen så var det dags för middag.
Tredje dagen for vi upp till en grotta där vi gick in och där det rann ett stort vattenfall, mysigt men med min cellskräck så stannade jag inte så länge. Sedan blev det shopping på stan.
I Riva drack vi många viner, och här fick jag mersmak på Chianti och Valpolicella och köpte med mig en del hem. Hittade också ett fynd, en Amarone (Valpolicella) för 240 kr i en liten butik och det visade sig att här hemma är samlare beredda att betala 1998 kr för den. Nu kan jag inte sälja den, för den är tyvärr slut, men gudars så god den var.
Hemvägen åkte vi som ditvägen över Alperna och vägen där är vacker, med Brennerpasset och Europa-bron, men Tyskland å ve och fasa om man ändå slapp denna sträcka.
Gardasjön ska jag åka tillbaks till, finns flera byar runt sjön jag vill se och så är det nära till Milano som också är ett drömmål. Synd det är så dyrt i Italien bara. Ska ta en ny bussresa när jag blir pensionär. Och Scandoramas resa hit är väldigt billig i och med att både frukost och middag ingår i priset.
måndag 21 januari 2008
Spanien; Gran Canaria
I januari 2006 skulle Ullas födelsedag firas, men vi hade inte riktigt koll på vart så vi åkte in till resebyrån, med den förutsättningen att vi skulle hur som helst inte till Medelsvensson-aktiga Kanarieöarna. Men i januari är det inte lätt att hitta resmål, så det slutade med att vi bokade Gran Canaria. Vi valde att bo i Las Palmas, dels för att slippa turiststråken med sina likadana hotell, barer och souvenirbutiker, dels för att det var bra kommunikationer här.
Gran Canaria blev en positiv upplevelse, trots vad vi tänkt om det innan. Las palmas är en jättestor stad både folkmässigt och storleksmässigt. Vi hade ett jättebra hotell precis jämte den kända Canteras-stranden.
Vi hade läst på lite innan och kollat kartan så vi hade någorlunda hum om vad vi ville titta på och hur vi skulle gå.
I Las Palmas besökte vi Columbus-museet, med ett av Columbos skepp (minns inte vilket) uppbyggt i naturlig storlek. Vi satt också ett par gånger i Catalina-parken, med sina gamla gubbar som satt och spelade schack. Men för det mesta blev det taxi till bussterminalen för vidare färder över ön.
Kamelridning hade vi på schemat, för det hade vi aldrig gjort, så vi tog bussen ner till Maspalomas och äntrade en kamel i ett stort "kameltåg". Det var rätt häftigt, förutom att kameluschlingen försökte bita mig i benet, och den hade hiskeliga tänder. Men jag klarade mig utan att blodvite uppstod. Ritten gick någon timme ut på den stora Maspalomas-öknen.
Vi besökte också den lilla fiskebyn Puerto de Niebles, med sitt kännemärke, "Djävulens finger" en klippformation i havsviken som ser misstänkt likt ut en hand som "gör fingret", om det är djävulen själv vet jag dock inte. Men byn är sagolikt fin, och här finns gott om skaldjursrestauranger med jättegod mat och mitt i ligger den pytte-pytte lilla kyrkan som kallas "Snökyrkan". Tyvärr var den inte öppen så vi kunde inte gå in. Så vi ställde oss och väntade på bussen istället och kom i samspråk med en jättetrevlig canarian (som bodde både i Stockholm och här).
Teror är det religiösa centret på Gran Canaria med en jättefin vallfärdskyrka, som vi besökte en regnig dag. Kyrkan var mäktig med guld och silver överallt. Annars blev vi besvikna på den lilla staden som vi läst skulle vara så fin.
Annars hölls vi oss mest i Las Palmas, här är ett eldorado för shoppingsugna, de har ju tax-free, så vi köpte på oss lite parfymer, alkohol mm. Varje dag tog vi en promenad på Canterras-avenyn, en stort promenadstråk precis jämte vattnet, fyllt med barer,restauranger, affärer och allt man kan önska. Vädret tillät dock inga bad.
Vi blev "god vän" med bartendern på hotellet, eller så vart han dödstrött på oss, vet inte riktigt vilket. Men varje gång han jobbade och vi kom så hände alltid något. Ullas ölglas gick sönder i botten och ölet rann ut i hennes knä, nästa ölglas höll han när botten lossnade, ett parasoll blåste iväg när vi satt vid ett utebord och hamnade i huvudet på en tysk och ja sen snodde bartendern min vinflaska när jag var ute och rökte. Ja massa konstiga saker hände i vårt möte, men han log vackert när vi kom, så jag tror han tyckte det var lite roligt iallafall.
Gran Canaria kan jag tänka mig att åka tillbaka till, framförallt till hotellet Astoria, pga trevlig personal och bemötande. För att det är skönt att slippa snön ett tag, för de billiga priserna och för en underbar natur och historia (med slingrande bergsvägar, grottbostäder(finns faktiskt folk som bor i sådana än),grottkyrkor mm).
Befolkningen på ön är också supertrevliga
Gran Canaria blev en positiv upplevelse, trots vad vi tänkt om det innan. Las palmas är en jättestor stad både folkmässigt och storleksmässigt. Vi hade ett jättebra hotell precis jämte den kända Canteras-stranden.
Vi hade läst på lite innan och kollat kartan så vi hade någorlunda hum om vad vi ville titta på och hur vi skulle gå.
I Las Palmas besökte vi Columbus-museet, med ett av Columbos skepp (minns inte vilket) uppbyggt i naturlig storlek. Vi satt också ett par gånger i Catalina-parken, med sina gamla gubbar som satt och spelade schack. Men för det mesta blev det taxi till bussterminalen för vidare färder över ön.
Kamelridning hade vi på schemat, för det hade vi aldrig gjort, så vi tog bussen ner till Maspalomas och äntrade en kamel i ett stort "kameltåg". Det var rätt häftigt, förutom att kameluschlingen försökte bita mig i benet, och den hade hiskeliga tänder. Men jag klarade mig utan att blodvite uppstod. Ritten gick någon timme ut på den stora Maspalomas-öknen.
Vi besökte också den lilla fiskebyn Puerto de Niebles, med sitt kännemärke, "Djävulens finger" en klippformation i havsviken som ser misstänkt likt ut en hand som "gör fingret", om det är djävulen själv vet jag dock inte. Men byn är sagolikt fin, och här finns gott om skaldjursrestauranger med jättegod mat och mitt i ligger den pytte-pytte lilla kyrkan som kallas "Snökyrkan". Tyvärr var den inte öppen så vi kunde inte gå in. Så vi ställde oss och väntade på bussen istället och kom i samspråk med en jättetrevlig canarian (som bodde både i Stockholm och här).
Teror är det religiösa centret på Gran Canaria med en jättefin vallfärdskyrka, som vi besökte en regnig dag. Kyrkan var mäktig med guld och silver överallt. Annars blev vi besvikna på den lilla staden som vi läst skulle vara så fin.
Annars hölls vi oss mest i Las Palmas, här är ett eldorado för shoppingsugna, de har ju tax-free, så vi köpte på oss lite parfymer, alkohol mm. Varje dag tog vi en promenad på Canterras-avenyn, en stort promenadstråk precis jämte vattnet, fyllt med barer,restauranger, affärer och allt man kan önska. Vädret tillät dock inga bad.
Vi blev "god vän" med bartendern på hotellet, eller så vart han dödstrött på oss, vet inte riktigt vilket. Men varje gång han jobbade och vi kom så hände alltid något. Ullas ölglas gick sönder i botten och ölet rann ut i hennes knä, nästa ölglas höll han när botten lossnade, ett parasoll blåste iväg när vi satt vid ett utebord och hamnade i huvudet på en tysk och ja sen snodde bartendern min vinflaska när jag var ute och rökte. Ja massa konstiga saker hände i vårt möte, men han log vackert när vi kom, så jag tror han tyckte det var lite roligt iallafall.
Gran Canaria kan jag tänka mig att åka tillbaka till, framförallt till hotellet Astoria, pga trevlig personal och bemötande. För att det är skönt att slippa snön ett tag, för de billiga priserna och för en underbar natur och historia (med slingrande bergsvägar, grottbostäder(finns faktiskt folk som bor i sådana än),grottkyrkor mm).
Befolkningen på ön är också supertrevliga
fredag 18 januari 2008
Rhodos; Grekland
På hösten 2003 var det dags för nästa restresa, nu tillsammans med yngsta dottern och så min son. Vi fick tag på en billig till Rhodos och for iväg i september, så att jag och dottern kunde fira våra födelsedagar därnere.
Det började bra, för på flyget började Mattias bli sjuk och uppskattade inte sin första flygresa så mycket som jag hade trott. Väl när vi landat var kön till toa lång och bussen väntade och han var kissnödig, men fick hålla sig. Och ve och fasa bussen tog minst en timme innan vi kom fram till hotellet, men han klarade det trots att jag såg att han var väldigt blek om nosen.
Hotellet var ett riktigt B-klassens hotell, som man kan få när man tar en restresa, i en avlägsen stad som heter Afantou. Rummet var litet (och betänk att det var en extrasäng insatt), frukosten inte värt namnet eller de 40 kronorna och så fanns det ingen pool. Men som tur var fanns det på hotellet jämte som v fick vi använda, till sonens och även vår glädje för det var ca 35 gr varmt.
Mattias var fortsatt sjuk några dagar till, hade halsfluss, men jag avvaktade med läkare (efter rådfrågning med svenskt sjukhus pga hans penicillinallergi) och det gick över av sig själv till slut. Han orkade dock hänga med det lilla tåget som gick ner till stranden och där badade vi i ett så glasklart vatten att man knappt kunde tro det var sant.
Maten var, som i Grekland alltid, underbart god och vi åt oss mätta på sovlaki, moussaka, tzatziki och något som heter gyros (kebabliknande men godare än hos oss). En dag tog vi bussen till Rhodos stad, och vi stod hela vägen som tog en timme och var fullständigt skräckslagna för de kör som dårar här, även busschaffören. Staden var fin och gammal men fullt av folk. Vi strosade runt bland alla butiker i gamla staden och tog oss också en titt på hamnen och stället där Kolossen på Rhodos tros ha stått.
Vi gjorde också ett besök på det stora Vattenlandet, men det kostade skjortan att gå in här så vi valde att gå ner till stranden istället, för att sedan ta taxi tillbaks de 2 milen till vår "hemstad".
Afantou är ingen direkt turiststad, och här fanns inte mycket att göra. Men människorna var trevliga, maten god, solen sken (över 34 gr varje dag under veckan) och vattnet var skönt så varför klaga.
Jag kommer inte åka tillbaka till Rhodos, alltför mycket turister och så saknade historia, men ön är vacker, grekerna håller den väldigt ren och städad (jämfört med Spanien) så jag kan rekommendera den om man vill ha bara en solsemester med god mat och dryck. Men jag vill ha äventyr och upplevelse så jag drar vidare någon annanstans, fast grekiska övärlden ska jag absolut tillbaka till men då båtluffandes och på andra mindre turistiska öar.
Det började bra, för på flyget började Mattias bli sjuk och uppskattade inte sin första flygresa så mycket som jag hade trott. Väl när vi landat var kön till toa lång och bussen väntade och han var kissnödig, men fick hålla sig. Och ve och fasa bussen tog minst en timme innan vi kom fram till hotellet, men han klarade det trots att jag såg att han var väldigt blek om nosen.
Hotellet var ett riktigt B-klassens hotell, som man kan få när man tar en restresa, i en avlägsen stad som heter Afantou. Rummet var litet (och betänk att det var en extrasäng insatt), frukosten inte värt namnet eller de 40 kronorna och så fanns det ingen pool. Men som tur var fanns det på hotellet jämte som v fick vi använda, till sonens och även vår glädje för det var ca 35 gr varmt.
Mattias var fortsatt sjuk några dagar till, hade halsfluss, men jag avvaktade med läkare (efter rådfrågning med svenskt sjukhus pga hans penicillinallergi) och det gick över av sig själv till slut. Han orkade dock hänga med det lilla tåget som gick ner till stranden och där badade vi i ett så glasklart vatten att man knappt kunde tro det var sant.
Maten var, som i Grekland alltid, underbart god och vi åt oss mätta på sovlaki, moussaka, tzatziki och något som heter gyros (kebabliknande men godare än hos oss). En dag tog vi bussen till Rhodos stad, och vi stod hela vägen som tog en timme och var fullständigt skräckslagna för de kör som dårar här, även busschaffören. Staden var fin och gammal men fullt av folk. Vi strosade runt bland alla butiker i gamla staden och tog oss också en titt på hamnen och stället där Kolossen på Rhodos tros ha stått.
Vi gjorde också ett besök på det stora Vattenlandet, men det kostade skjortan att gå in här så vi valde att gå ner till stranden istället, för att sedan ta taxi tillbaks de 2 milen till vår "hemstad".
Afantou är ingen direkt turiststad, och här fanns inte mycket att göra. Men människorna var trevliga, maten god, solen sken (över 34 gr varje dag under veckan) och vattnet var skönt så varför klaga.
Jag kommer inte åka tillbaka till Rhodos, alltför mycket turister och så saknade historia, men ön är vacker, grekerna håller den väldigt ren och städad (jämfört med Spanien) så jag kan rekommendera den om man vill ha bara en solsemester med god mat och dryck. Men jag vill ha äventyr och upplevelse så jag drar vidare någon annanstans, fast grekiska övärlden ska jag absolut tillbaka till men då båtluffandes och på andra mindre turistiska öar.
Mallorca
Denna gången i februari år 2003 åkte jag och min äldsta dotter på restresa. Det enda stället som vi hade råd till och som kanske kanske kunde ge något lite värme var Mallorca.
Flygresan passade mig ypperligt för den tar knappt 3 timmar och hotellet var jättefint. Men omgivningarna var så turistiska, alla menyer på svenska, tyska, danska, engelska, ja vilket språk som världens människor än talar och när jag beställde den spanska nationalrätten paella, ja då var jag tvungen att beställa idag och komma tillbaks och äta i morgon, för de hade bara "turistmaten" på menyerna, dvs chips and fish och standardkötträtterna också med chips.
Vädret var också kasst, regnade eller mulet hela veckan, men vi slapp i alla fall snön. Hela veckan gick åt till bokläsning på dagtid, en halvtimmes promenad och så drinkdrickande och umgänge i hotellbaren på kvällarna. Men vi fick en riktigt skön avkoppling och så en chans att bara vara med varandra.
Men Mallorca, nix pix aldrig mer för mig.
Flygresan passade mig ypperligt för den tar knappt 3 timmar och hotellet var jättefint. Men omgivningarna var så turistiska, alla menyer på svenska, tyska, danska, engelska, ja vilket språk som världens människor än talar och när jag beställde den spanska nationalrätten paella, ja då var jag tvungen att beställa idag och komma tillbaks och äta i morgon, för de hade bara "turistmaten" på menyerna, dvs chips and fish och standardkötträtterna också med chips.
Vädret var också kasst, regnade eller mulet hela veckan, men vi slapp i alla fall snön. Hela veckan gick åt till bokläsning på dagtid, en halvtimmes promenad och så drinkdrickande och umgänge i hotellbaren på kvällarna. Men vi fick en riktigt skön avkoppling och så en chans att bara vara med varandra.
Men Mallorca, nix pix aldrig mer för mig.
Malaga
År 2002 gjorde jag min flygdebut. Denna vinter/vår skulle min dotter studera spanska i Malaga, och jag ville ju inte vara utan henne så länge, så då bestämde jag mig för att nu var det dags att flyga. Var ju en aning feg så jag tog med min andra dotter också som moraliskt stöd och så var hon mer resvan än mig.
I början på februari bokade vi en flygstol och flög iväg och landade på Malagas flygplats kl ett på natten och där stod min dotter och mötte oss. Vi tog en taxi till hennes studentrum (i en lägenhet hon delade med fyra andra) och hyste in oss alla tre. Hmm hennes säng var väl 1.20 men men finns det hjärterum så finns det stjärterum (en sanning med modifikation, för det beror ju på hur stora stjärtarna är).
Dagen efter började bra, med gassande sol så våra näsor blev rödfärgade och det var ju en stor kontrast mot vinterkylan hemma. Vi gick en kort rundtur på stan, som är jättestor och sedan ner till den stora stranden. Sedan blev det väl lite lunch på stan och på kvällen var det fest till vår ära, så många av de svenska studenterna som fanns i stan, befann sig nu i Jessicas lilla studentlya. Jag orkade dock inte hänga med på salsafesten, för här börjar de festa vid 2-tiden på natten, så jag hoppade i säng och fick på så sätt några timmars sömn utan massa andra stjärtar.
Vi ville ju vara lite kulturella också så vi besökte Picassos födelshus och kollade lite på skisser och foton här, fanns inte direkt några tavlor. Vidare besökte vi ett café som Jessica döpt till Bayleys-caféet, för här serverades den goda drycken i stora dricksglas. Caféet var ett typiskt studentcafé med bokläsande människor, bokhyllor, ljus i gamla vinflaskor och var hur mysigt som helst och god/billig mat fanns också.
Jessica passade också på att bli sjuk när vi var här nere, så då fick jag göra ett studiebesök på ett spanskt sjukhus. Och det var inte den standard man är van vid hemifrån inte, men god vård och medicin fick hon, men blev sängliggandes i stort sett resten av veckan vi var där. Och då vågade vi oss inte på att själva hitta ner till Gibraltar som vi planerat utan fick nöja oss med att kolla på Malaga.
I vår vanliga stil lekte vi prispressare, denna gång skulle vi hitta billigaste Bayleysen, och det gjorde vi, för 70 kr, men snikna som vi är, letade vi efter ännu billigare, och när vi inte gjorde det, så hittade vi inte tillbaks till det första. Så jag tror att den vi fick med hem kostade ca 90 kr.
Vi gjorde inte så mycket mer i Malaga, än att umgås med Jessica, käkade tapas, paella och ett och annat spanskt vin blev det. En och annan soldag blev det också och så fick vi en inblick i hur livet är för svenska studenter som läser i utlandet. Ett mycket makligt liv i mitt tycke. Men dottern har ju gott påbrå, så Jessica kom faktiskt hem med toppbetyg i universitetsspanskan och undervisar som lärare i ämnet
idag.
Malaga är ingen stad jag längtar tillbaks till, alldeles för stor, skiten, otrevliga människor, fullt med uteliggare och tiggare, lösspringande hundar och alldeles för mycket tempo.
I början på februari bokade vi en flygstol och flög iväg och landade på Malagas flygplats kl ett på natten och där stod min dotter och mötte oss. Vi tog en taxi till hennes studentrum (i en lägenhet hon delade med fyra andra) och hyste in oss alla tre. Hmm hennes säng var väl 1.20 men men finns det hjärterum så finns det stjärterum (en sanning med modifikation, för det beror ju på hur stora stjärtarna är).
Dagen efter började bra, med gassande sol så våra näsor blev rödfärgade och det var ju en stor kontrast mot vinterkylan hemma. Vi gick en kort rundtur på stan, som är jättestor och sedan ner till den stora stranden. Sedan blev det väl lite lunch på stan och på kvällen var det fest till vår ära, så många av de svenska studenterna som fanns i stan, befann sig nu i Jessicas lilla studentlya. Jag orkade dock inte hänga med på salsafesten, för här börjar de festa vid 2-tiden på natten, så jag hoppade i säng och fick på så sätt några timmars sömn utan massa andra stjärtar.
Vi ville ju vara lite kulturella också så vi besökte Picassos födelshus och kollade lite på skisser och foton här, fanns inte direkt några tavlor. Vidare besökte vi ett café som Jessica döpt till Bayleys-caféet, för här serverades den goda drycken i stora dricksglas. Caféet var ett typiskt studentcafé med bokläsande människor, bokhyllor, ljus i gamla vinflaskor och var hur mysigt som helst och god/billig mat fanns också.
Jessica passade också på att bli sjuk när vi var här nere, så då fick jag göra ett studiebesök på ett spanskt sjukhus. Och det var inte den standard man är van vid hemifrån inte, men god vård och medicin fick hon, men blev sängliggandes i stort sett resten av veckan vi var där. Och då vågade vi oss inte på att själva hitta ner till Gibraltar som vi planerat utan fick nöja oss med att kolla på Malaga.
I vår vanliga stil lekte vi prispressare, denna gång skulle vi hitta billigaste Bayleysen, och det gjorde vi, för 70 kr, men snikna som vi är, letade vi efter ännu billigare, och när vi inte gjorde det, så hittade vi inte tillbaks till det första. Så jag tror att den vi fick med hem kostade ca 90 kr.
Vi gjorde inte så mycket mer i Malaga, än att umgås med Jessica, käkade tapas, paella och ett och annat spanskt vin blev det. En och annan soldag blev det också och så fick vi en inblick i hur livet är för svenska studenter som läser i utlandet. Ett mycket makligt liv i mitt tycke. Men dottern har ju gott påbrå, så Jessica kom faktiskt hem med toppbetyg i universitetsspanskan och undervisar som lärare i ämnet
idag.
Malaga är ingen stad jag längtar tillbaks till, alldeles för stor, skiten, otrevliga människor, fullt med uteliggare och tiggare, lösspringande hundar och alldeles för mycket tempo.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
